åkeriet

Jahapp, då har man vart ute på äventyr uppe i norr igen!

Vädret började med att bjuda på den klassiska ömsom vin, ömsom vatten då det efter ett par fina vindagar blev mer av kallduschar från dom grå. Det blev att sitta på kammarn och pyssla medan det skvalade utanför. Ny låda till hottan skulle målas och när man ändå var igång med penseln fick det bli att springa ut mellan skurarna och peta på lite bättringsfärg på fetis också.

Efter nästan en vecka med blött väder och tråkig temperatur kändes det som att det skulle bli en repris på förra årets Skell Häll, men som det heter, inget ont som inte har nåt gott med sig. Och när det börjar bli lite rått och ruggigt så erbjuder ju en sommarstuga lite mysigare värmekällor än dom där vita stålschabraken man har hängande på väggarna där hemma.

Men mysigt eller ej... efter några blöta innesittardagar längtar man ju ut! Räddarna i nöden blev Mackan och Kia i Kåge som botade min begynnande semesterdepression med att bjuda med mig på Byarundan. Byarundan arrangeras av Norrlands Motorhistoriker och påminner om min barndoms bilbingo som jag fick uppleva några gånger i baksätet på farsans Vauxhall. Nu fick jag dock en rejäl baksätesuppgradering då jag fick slå mig ner i baksoffan i Mackan och Kias läckra, turkosa Dodge Coronet från 1950.

Start i Drängsmark där det samlades drygt fyrtio bilar. Innan start hanns det med att flanera runt och låta nostalgin flöda. Många av åken framkallar ju minnen och flashbacks från förr och har den gemensamma nämnaren att alla har ett baksäte värt att sukta efter att få slå sig ned i. Så efter en promenad på nostalgins boulevard var det bara att slå sig ned i baksoffan och låta Mackan och Kia sköta resten.

Mackan fick ratta, Kia tog hand om kartan medan jag satt som en kung på eriksgata där bak, redo att rycka in där det behövdes. I tur och ordning passerades byarna Östanbäck, Ostvik och Frostkåge med diverse kluriga uppdrag att lösa på vägen. Efter ett par timmar var vi i mål. Brydde oss inte om att vänta på prisutdelning (resan är ju målet) utan for hem och kikade lite i garaget istället. Dodgen är ju inte det enda fordonet i parken. En sjuttitals 142a, en femtitals bubbla zvitter, två Harleys, en gammal Java (med skidor), en fyrtitals BSA, en femtitals Rex Roadmaster, en flakmoppe och så det senaste.. Electric Gliden som jag fick en provsväng på! Perfekt när man behöver ett par liter mjölk från affärn! Allt övervakat av den mystiska plastikopererade motorgudinnan i ena hörnet.

Med det så lämnar vi garaget i Kåge och hoppar direkt på nästa äventyr.

♠

 

Såg i vintras på fejan att det dykt upp ett hockeyspel på klubben och slängde redan då ut en krok om en turnering till sommaren och nu var tiden kommen att förverkliga den idén.

När intresseanmälningarna var klara blev det till slut sju deltagare att göra upp om den ärofyllda titeln. Alla mötte alla i ett grundspel där ettan och tvåan gick till final och trean, fyran gjorde upp om bronset. Fick redan i första matchen en tuff uppgift då självaste president Affe stod på andra sidan. En presidenternas kamp med en officiell mot en icke sådan, och naturligtvis en hel del prestige! Det visade sig att han liksom jag hade en del erfarenhet i detta fingertoppskänsliga spel men jag lyckades hålla nerverna i styr och kunde tvåla till honom med 3-0. Mackan öppnade sin första match med att direkt skjuta sönder två burar och utnämns härmed till sveriges mest hårdskjutande back!

Matchandet flöt på och jag gick igenom grundspelet med fem segrar och en förlust. Förlusten kom mot förhandstippade favoriten Mats Hallefors. En jämn match där Mats hade ett övertag även om jag lyckades kvittera ett par gånger. Det hjälpte nu inte och han vann matchen med 7-6 och gick sen obesegrad genom grundspelet. Det blev sen pres Affe och Hacko, som spelade upp sig ordentligt under dagen, som fick spela om bronset. Hacko pressade hårt i matchslutet men Affe kunde hålla undan och vinna med uddamålet.

Sen var det dags.. final! Som tvåa i grundspelet ställdes jag mot den obesegrade Mats. Lyckades hålla tätt i inledningen och sen göra det viktiga första målet. När jag sen pillade in tvåan släppte nerverna och jag kunde spela ut lite mer. Nu började det hetta till bland de andra och jag fick uppleva hur det kan kännas att lira på bortaplan. "MEN SPÖA STÅCKHÅLMSJÄVELN!" tjöt hemmaklacken och jag taggade så klart till ännu ett snäpp och sprätte upp 3an i krysset med högeryttern. Nu kändes det ganska avgjort och jag kunde till slut vinna finalen med klara 5-0. :-)

Stort tack till Mats, Affe, Hacko, Thomas, Olle, Mackan för en kul turnering! Tack också Christer som skötte tidtagningen. Hoppas att få försöka försvara titeln nästa säsong. :-)

♠

Men nu tillbaka till byatemat och lite hojåkning! Är det nåt det finns gott om däruppe så är det byar, och till byarna går det vägar. Man kan åka åt å fram (som man säger där) och kors å tvärs om man så vill. Det är lätt att bli avis på vägnätet och möjligheterna till utflykter som finns runt Skell. Visst, det är lite guppigt här och där och vägverket plöjer inte ner så mycket av sin skattkista i ny asfalt mellan Ragvaldsträsk och Hjoggböle. Men vägarna finns där och byar fler än man kan räkna, så jag säger som Stenmark "he e bar å åk!" Och åker det gör man. kvinnor som män, gammal som ung. Måndagar samlas de något äldre (och då räknar jag mig själv som ganska ung :-) i Bonnstan där det kan se ut så här..

..och tycker man att det var lite för litet så kommer bot på det redan på tisdag när sedvanligt Tisdagsträffen rullar iväg...

...ut mot byarna. I år fick det bli lite av ett tema att samla på byar. La ut en bild på Instagram från de flesta besöken, så här kommer min egen byarunda.

Den by som ligger mig närmast om hjärtat. Här ställde mina morföräldrar sin sommarstuga 1947 och här har jag trampat omkring sen den dag jag lärde mig att gå. Här i byn bodde Albrecht som på 1500-talet gjorde slut på finnforsrövarna. Min stuggranne Anders sägs vara släkt i rakt nedstigande led från honom.

  
Medle

Grannbyn till Myckle. Hit cyklade jag när jag var liten grabb och spanade in laxarna i fiskodlingen. Den finns inte kvar men det bjuds fortfarande på vacker utsikt uppe vid dammen.

Förutom Västerbottens äldsta lada från 1500-talet finns ett hembygdsområde med en del överraskningar i sitt sköte. (Undrar vad som egentligen gett upphov till den sägningen? :-) En överraskning jag bjöds på när jag efter att ha trasslat med en utgången femtilapp och swish, var att komma ut med mitt fika och alla sittplatser är upptagna. Alla sitter snyggt och prydligt på varsin plats konverserande om allt från topplockspackningar till Rex Willers och V75, och det är bara jag, ståckhålmarn, som saknar sittplats.

Ja ni fattar...även om hembygdsfolket snabbt bär fram ett bord till där jag kan slå mig ner så känner jag mig en hel del som just "ståckhålmarn" där jag sitter själv vid mitt bord. Men skit i det.. "en få int va blööt int" som Lars Ekborg sa. :-) Andra överraskningar dyker upp lite som i en adventskalender bakom några stängda dörrar. En hemmabygd bil i plywood bakom en dörr eller en epatraktor byggd på en cheva lastbil men kylarmärke från Chrysler bakom en annan.

Bakom en tredje dörr hittar man två lappjävlar som den gode Ekborg väl skulle gjort lampskärmar av om han fått chansen. :-)

Nä, bäst att äntra hojarna och dra innan det händer nåt otrevligt!

En liten by med ca 90 invånare. Att idrotten har en central plats i bybornas hjärtan förstår man av den här beskrivningen av idrottsplatsen som också är platsen för mitt besök.

"Klubbhuset är byns gamla skola, som IFK Bjurfors köpte efter nedläggningen 1965. Skolbyggnaden ligger på en kulle, ett ordinärt slagskott från mittzonen på hockeybanan, som är placerad norr om byggnaden.
Om man sedan tänker sig en patenterad ”Hoffarensning” i fotboll, så hamnar man på fotbollsplanen, som ligger söder om byggnaden. Därifrån kan man sedan slå en lobb mot öster, så hamnar man på ungdomsplanen för sjumannafotboll."

Idag finns dock ingen idrott på programmet. Ett besök av Återfallsknuttarna är vad som gäller.

Vacker by med en hel radda fina Västerbottensgårdar längs älven. Här finns en välanvänd motorstadion för rallycross och annat fräsigt. En gammal anrik hojklubb finns också. Blacksmith MC bildades -78 och jag upptäckte nu att jag faktiskt besökte dom vid 30-årsjubileet -08.

Bevis med träfftischa här!

Dessutom finns en privat samling av gamla tändkulemotorer som står och samlar rost i slutet av byn. Har många gånger åkt där förbi och undrat vad det är. Nu vet jag. Tack Thomas!

Här växte min mormor upp, och efter en fika vid båthamnen...

...åkte jag bort till mynningen av Bure älv, där mormors föräldrahem fortfarande finns kvar, och luktade på gamla minnen av tjärade inombordare innan det var dags att i norrländsk solnedgång vända hem mot Myckle.

Vet inte så mycket om byn, men vackert är det, och svårt att hålla sig från att stanna till och njuta av utsikten. Det gjorde jag redan när sportstern fortfarande var en Sportster! :-)

Även känd som författarbyn med flera kändisar i den branchen och med PO Enqvist som den mest lysande stjärnan. Men vill man inte grotta ner sig i kultur så går det ju bra att bara ta en kul tur hit på hojen!

Jordgubbens Mekka! Har du inte ätit jordgubbar från Skråmträsk har du fan inte ätit jordgubbar! Så är det bara.

Får citera hövdingen Affe här. "En by som du bara passerar om du kört fel. Redigt fel!" Och det är ju lite vad det handlar om när man gasar tvåhjuligt. Det gör liksom inget om man hamnar lite på sidan om. På det viset är ju vi bikers som man säger här i trakterna "lite som eljest." :-)

Trodde att det här var gammal sjöbotten men så är det ju inte. Namnet Sjöbotten betyder istället längst bort i sjön där det ligger i ena änden av Falmarksträsket. Här produceras prisbelönt mjölk, och guldmedalj levereades i fjol från kunglig hand i form av Prins Carl Philip.

Ska man komma ifråga för en sån guldpeng kan man inte slafsa på med spenarna hur som helst, nä här är vad som gäller:  Lantbrukarnas riksförbund (LRF) delar årligen ut guldmedaljer till mjölkbönder som levererat prickfri mjölk i minst 23 år. Kriterier för prickfri mjölk är att den aktuella mejeriföreningens alla leverans- och kvalitetsregler måste uppfyllas. Dessutom får inga anmärkningar som gett prisavdrag förekomma. Exempelvis måste alla lukt- och smakprov vara i klass 1. Utöver detta finns extra höga krav på innehållet av bakterier och celler. Källa: LRF.

Föruom mjölk så kan man få sig en kopp kaffe på Café Matilda. Bara att slå sig ner i trädgårn sen och ge sig i slang med spännande infödingar.

Här finns också ett litet gårdsmuseum där man om man har tur kan bli guidad av självaste gårdskarlen.

Här kan man märka att vissa saker förändras medan andra består. Vackra linjer kommer ju alltid att vara ett uppskattat inslag ute på gator och torg.

Och vackra vyer hittar man även här, längst bort i sjön, precis som på alla andra platser på min västerbottniska byarunda.

 Och därmed stänger vi ned den delen och vänder styret norrut. Fårö i fjol och Arjeplog i år. Så kan det se ut när HDCS gör ett klassiskt lappkast med Internationella träffen. Precis som i fjol så fick vi i Bo H-son Band i uppdrag att blåsa ur bikersställ på lördagskvällen. Så på fredan satte jag och Susanne oss på fetpojken och letade upp en lagom omväg upp mot Arjeplog.

I vackert väder och lite spänd förväntan rullar vi i nordvästlig riktning i ett lagom svängigt sick-sack mönster genom skog och byar och njuter av tillvaron. Ett stopp i Norsjö för att inhandla förfriskningar och sen en lunch i Glommersträsk. Om nu färden var något att njuta av så var inte lunchen på Glommers värdshus fullt lika bra. Våra hamburgertallrikar serverades av en barsk öststatsmadam i klassisk kulstötarlook utan ett ord eller ens ett leende och inte en endaste liten grönsak på tallrikarna. Det var lite av "skyllersjälvförattnikommerochstörfeeling" över det hela. Men nu lät vi oss inte tappa humöret för det utan tuggade glatt i oss av fattiga hamburgare och torra pommes frites.

Efter lunchen rätar vi ut sick-sackmönstret och tar 95an den resterande biten upp mot Arjeplog och efter en liten bensträckare senare..

.. så hälsar både Arjeplog och HDCS oss välkomna i ett strålande väder!

Det blir att checka in på hotellet och sen ner på träffen för en björngryta och mingel bland nya och gamla vänner medan natten så sakta sänker sig över Arjeplog och Kraja.

Lördagen går åt med lite rep i en källarkorridor på Hotell Silverhatten, en snabb soundcheck nere på Kraja och en promenad på stan i Arjeplog innan det är dags att börja tagga igång inför giget. Jag kör med en stunds egenkomponerad yoga..

..innan scenkostymen dras på och det är dags för öppna spjäll, raka rör, full patte eller va fan ni vill! Vi står på HDCS Internationella för andra året i rad och det är bara att gasa!

Så jäkla kul att få möjligheten att lira där uppe med så många vänner i publiken! Tack HDCS med festgeneral Bengt Sundbom i täten och alla polare för supporten!