åkeriet

Utflykter på MC. Avgång kl 18 regnfria tisdagar från OKQ8 Åkerstigen 22 Ekerö.

Rida mot solnedgången.

Kategori: åkeriet

Ja det var ju i alla fall vad vi tänkt oss ikväll. Nu blev det mer av en jakt att hinna på den istället. Klipporna vid Bromma Gård är ett alldeles utmärkt ställe om man vill njuta av när solen försvinner ner bakom trädtopparna borta på Munsö, men helst vill man ju åka lite hoj också när man är såna typer som vi. Jag hade tänkt att åtminstone runda Färentuna kyrka och komma bakvägen ner till Bromma Gård, men solen hade ju så jäkla bråttom där i vänstra ögonvrån på vägen ut att det blev till att skippa Färentuna och istället försöka genskjuta nedgången via närmsta vägen in mot Sånga-Säby. Nu hjälpte inte det i alla fall, utan när vi i rask marsch anlände ut på hällarna så hade glödbollen precis hunnit ner bakom trädtopparna.
Nu fick vi ett rätt schysst naturskådespel ändå, så tillsammans med termoskaffe och bulle och utsikten över Mälaren så var vi rätt nöjda.
Rickard försvann efter en stund och när jag började kika runt, så var han bara precis bakom vår fikaklippa och i full färd med att göra upp eld. Och en liten stund senare hojtade han att korven var klar! Tack Rickard för den överraskningen! En grillad sitter ju aldrig ivägen!
Så som sagt.. kaffe med bullar, en grillad vurre och den här utsikten.. livet kan vara sämre än så.
När vi satt och gottade oss som bäst började det mullra bortifrån skogen och alla spetsade öronen så vi såg ut som Spock allihopa. Helen hade glömt nycklarna i hojen och vi tänkte att "helvette.. är nån däruppe och snor hojen?!" När vi sen vandrade iväg genom mörkret och kom upp till parkeringen kom förklaringen.. Christer! "Va fan gör du här?!" Jo han hade kommit efter men sen väntat på oss där eftersom det var svart ute och han förstod att vi snart skulle komma vandrande tillbaka. BU!
B.

Trikekant i Norberg.

Kategori: egna avstickare

Så blev det ytterligare ett liten höstresa för Fetpojken som i helgen ägnat sig åt äventyr borta i Västmanland där han hittade två trevliga trajkar att umgås med en stund.
Våra vänner Jenny och Mankan har vart sugna på hojlivet ett tag, och nu tagit genvägen förbi hojkortet med två stycken införskaffade trajkar. Jag och Susanne tyckte det skulle vara synd att avsluta säsongen utan att ha åkt nånting alls tillsammans och när helgens väderrapport såg helt ok ut så slog vi till!
Väckarklockan duktigt ställd på förmiddag :-) och avtalat möte i Surahammar lördag kl 12.00 var ju lätt fixat även för långsovare som oss! Jenny och Mankan fick bestämma åkriktning och det blev mot Norberg. Norberg är ett gammalt gruvsamhälle i norra Västmanland där den äldsta bevarade bebyggelsen ligger samlad vid Norbergsån som rinner genom orten med gårdar som härstammar från medeltiden. Norberg är kanske numera mest känt som orten som klarade sig från den stora skogsbranden förra året. Man hörde ju då dagligen på nyheterna om att en evakuering av Norberg var otroligt nära, men med vädrets makter och räddningstjänstens insatser så klarade sig samhället från att gå upp i rök.
På vägen dit åker man genom det 150 kvadratkilometer stora då brandhärjade området, och som kanske är den största skogsbranden i Sverige i modern tid. Det är en surrealistisk känsla att åka genom det svarta förkolnade landskapet och man har svårt att föreställa sig hur det såg ut när elden rasade för fullt. Man passerar några hus som otroligt nog klarat sig då vinden kanske vänt och elden tagit en annan riktning. Vi stannar till och tittar lite närmare på förödelsen där ändå nytt liv så sakta vaknar till och visar att det finns hopp om återhämtning.
Väl framme i Norberg hamnar vi åter i temat "upp i rök" då vi går förbi det som fram till den 21 augusti i år såg ut så här..
.. men som en dryg månad senare ser ut så här..
Nån jävel fjuttade på, och en hel bygd är i sorg över sitt Elsas Café som på öppningsdagen den sjunde maj 1916 hade en dagskassa på 75 kronor och tjugotvå öre. Visst är det fördjävligt att det finns dom ibland oss som tar sig frihet att bara utplåna saker som på många sätt är ovärderliga.. Nåväl.. nu är det som det är med det och vi lättade upp stämningen genom att hitta ett trevligt loppis där vi gick in och temporärt ekiperade oss med diverse fina huvudboningar.
Och efter det, en liten promenad i Bullerbylandskapet.
Med promenaden avklarad var det hög tid för den obligatoriska högtidsstunden, kaffe med dopp! Och när nu det gamla anrika Elsas utplånats från jordens yta fick vi leta oss fram till en ersättare. Hittade den på torget där vi slog oss ner med kopparna för att invänta beställningarna av bullar och pajer med marsansåsen rinnandes över fatkanterna.
Mätta och belåtna blev det sen att vända tillbaka genom asklandskapet och via Ramnäs ta oss tillbaka till Sura igen. Stannade till hos Brandman Nordberg (som var en av hjältarna när den stora skogsbranden bekämpades) och hans Anna-Lena för en liten pratstund innan jag och Susanne sen brummade bort till Västerås för en kväll med Pizza och soffhäng. Och i och med att denna lilla historia också hamnat här, så har jag under blodmånen rullat hem till Ekerö och nu väntar vardagen igen...
B.
 
 
 

Båtliv.

Kategori: åkeriet

Vi har ju haft nåt "hemmahosreportage" tidigare och bl.a. tittat på Ralfs Cobrabygge. Nu var det dags för något helt annat då vi lite hux flux pep iväg till Ulvsunda för att göra ett nedslag i renoveringen av Målar-Mattes fina salongsbåt Saraband. Nu snackar vi inte om nån vanlig jolle, utan denna 101-åring från 1914 mäter dryga 45 fot (14 m) pure mahogny! Så, välkommen ombord sa Matte och visade oss upp på spångar och däck.
Att slipa av en sån här skuta tar sin lilla tid och det förbrukas väl en och annan meter slippapper. Förresten är det visst inte det enda som går åt kunde vi förstå. :-)
Man imponeras både av båten i sig, men också över det otroliga jobb det måste vara att få till bitarna. Men mest av allt imponerades jag av det vackra kuttersmycket där fram i fören!
Hoppas att det blir sjösättning till nästa sommar och att vi då kan göra ett nytt besök och se den i sitt rätta element!
Nu kan man ju tycka att, har man ett sånt här projekt att pyssla med så borde det ju räcka med mahogny.. men nä! En liten Forslundracer från -32 har man väl tid med säger Matte. Måste ju ha nåt att åka med också medan man renoverar!
Fantastiskt fina båtar! Tack Matte för att vi fick komma och titta! Och tack Håkan som lånade ut sin inombordare Svarten till vårt gruppfoto! Man säger ju att sjön suger, och efter vårt båtäventyr styrde vi över till Daisys för att tanka upp innan vi rullade hem.
 
Med det säger vi gonatt och avslutar med en favorit i repris.
B.