åkeriet

Utflykter på MC. Avgång kl 18 regnfria tisdagar från Väringgården Jungfrusundsvägen 6 Ekerö.

Med Reserven Ekerö Runt.

Kategori: egna avstickare

Jo men visst..
Eftersom vårt eminente lokalombud Benet fått nytt knä och behöver lite ytterligare konvalecenstid uppstod det behov av reservben även i år till vår tur här ute på Mälaröarna. Nu var det enda in i det sista lite osäkert om jag skulle kunna åka med på mälaröracet över huvud taget, men det löste sig till sist och det var bara att ställa klockan och upp å hoppa. Lite nyvaken där borta vid Brostugan kom frågan om vem som höll i det hela och Mats var snabb som en vessla med att få upp pekriktningen rakt i bröstet på mig. Jahaja.. Ja men då var det väl bara att hälsa alla 17 välkomna till årets Ekerötur och sen starta upp.
Eftersom årets utflykt inte sammanföll med veterandagen på Skå, som det brukar, bestämde vi oss för att ta Färngsösidan först istället för den annars sedvanliga svängen med avslutning på Skå Flygfält. Så in och förbi Försvarets Radioanstalt och vidare ut mot övriga öar. Bort till Skå och in där över Kumla By. När vi åker genom byn får jag syn på en äldre man (eller gubbe för att ge en bättre bild av det hela) som precis vittjat brevlådan ute vid vägen och är på väg in till förmiddagskaffet med tidningen i högsta hugg under armen och slås av tanken att det nog är en syn på utdöende. Så ser ni en sån så vet ni att det där är sällsynta grejer! Det gäller att ta till vara på de analoga sakerna så länge det finns nåt kvar! Snart är vi ute i Svartsjö och åker vidare över Kungsberga och Stafsborg. Tar höger vid kyrkan och bort till Sånga-Säby där det blir höger igen mot Stenhamra och dags för en paus vid stenbrottet.
Här började man 1884 att bryta sten till Stockholms gator och den spännande miljön har senare fått tjänstgöra som kuliss i diverse filminspelningar. Den klassiska repliken "utan snus försmäktar vi på denna ö" spelades in just här. Ni kan väl är Pippi Långstrump!? Kopparporten till Katlagrottan i Bröderna Lejonhjärta var placerad precis där Sportstern här ovanför står. När vi fått nog av kulturhistoria är det så dags att ta oss över skitdiket, som vattnet mellan Ekerö och Färingsö ibland benämns av ortsbefolkningen här ute, och ta oss an de sydligare öarna Ekerö, Munsö och Adelsö. Försöker hålla lite koll på klockan för att tajma någorlunda till färjan ut till Adelsö men missar totalt och förverkligar precis den syn jag inte ville se. Nämligen en färja som precis har lagt ut när vi anländer. Som tur är så är det ju inte en evighet till nästa, och borta i glasskiosken hjälps vi åt att dryga ut dagskassan en aning medans vi väntar.
Men som sagt.. vi behöver inte vänta så länge och lagom till att glassarna förpassats till historien så rullar vi på.
Väl över på Adelsö får det bli högervarv för att hinna använda hela växellådan innan det det är dags för dagens sista stopp och avslutning på Cafè Hovgården. Solen skiner och det blir en riktigt skön stund med kaffe och diverse i trädgårn där vi sitter och ljuger en stund innan vi bryter upp.
B.
 

Byarundan.

Kategori: egna avstickare

Jahapp, då har man vart ute på äventyr uppe i norr igen!
Vädret började med att bjuda på den klassiska ömsom vin, ömsom vatten då det efter ett par fina vindagar blev mer av kallduschar från dom grå. Det blev att sitta på kammarn och pyssla medan det skvalade utanför. Ny låda till hottan skulle målas och när man ändå var igång med penseln fick det bli att springa ut mellan skurarna och peta på lite bättringsfärg på fetis också.
Efter nästan en vecka med blött väder och tråkig temperatur kändes det som att det skulle bli en repris på förra årets Skell Häll, men som det heter, inget ont som inte har nåt gott med sig. Och när det börjar bli lite rått och ruggigt så erbjuder ju en sommarstuga lite mysigare värmekällor än dom där vita stålschabraken man har hängande på väggarna där hemma.
Men mysigt eller ej... efter några blöta innesittardagar längtar man ju ut! Räddarna i nöden blev Mackan och Kia i Kåge som botade min begynnande semesterdepression med att bjuda med mig på Byarundan. Byarundan arrangeras av Norrlands Motorhistoriker och påminner om min barndoms bilbingo som jag fick uppleva några gånger i baksätet på farsans Vauxhall. Nu fick jag dock en rejäl baksätesuppgradering då jag fick slå mig ner i baksoffan i Mackan och Kias läckra, turkosa Dodge Coronet från 1950.
Start i Drängsmark där det samlades drygt fyrtio bilar. Innan start hanns det med att flanera runt och låta nostalgin flöda. Många av åken framkallar ju minnen och flashbacks från förr och har den gemensamma nämnaren att alla har ett baksäte värt att sukta efter att få slå sig ned i. Så efter en promenad på nostalgins boulevard var det bara att slå sig ned i baksoffan och låta Mackan och Kia sköta resten.
Mackan fick ratta, Kia tog hand om kartan medan jag satt som en kung på eriksgata där bak, redo att rycka in där det behövdes. I tur och ordning passerades byarna Östanbäck, Ostvik och Frostkåge med diverse kluriga uppdrag att lösa på vägen. Efter ett par timmar var vi i mål. Brydde oss inte om att vänta på prisutdelning (resan är ju målet) utan for hem och kikade lite i garaget istället. Dodgen är ju inte det enda fordonet i parken. En sjuttitals 142a, en femtitals bubbla zvitter, två Harleys, en gammal Java (med skidor), en fyrtitals BSA, en femtitals Rex Roadmaster, en flakmoppe och så det senaste.. Electric Gliden som jag fick en provsväng på! Perfekt när man behöver ett par liter mjölk från affärn! Allt övervakat av den mystiska plastikopererade motorgudinnan i ena hörnet.
Med det så lämnar vi garaget i Kåge och hoppar direkt på nästa äventyr.
 
Klubbmästerskap i bordshockey på Skellefteå Harley Club!
Såg i vintras på fejan att det dykt upp ett hockeyspel på klubben och slängde redan då ut en krok om en turnering till sommaren och nu var tiden kommen att förverkliga den idén.
När intresseanmälningarna var klara blev det till slut sju deltagare att göra upp om den ärofyllda titeln. Alla mötte alla i ett grundspel där ettan och tvåan gick till final och trean, fyran gjorde upp om bronset. Fick redan i första matchen en tuff uppgift då självaste president Affe stod på andra sidan. En presidenternas kamp med en officiell mot en icke sådan, och naturligtvis en hel del prestige! Det visade sig att han liksom jag hade en del erfarenhet i detta fingertoppskänsliga spel men jag lyckades hålla nerverna i styr och kunde tvåla till honom med 3-0. Mackan öppnade sin första match med att direkt skjuta sönder två burar och utnämns härmed till sveriges mest hårdskjutande back!
Matchandet flöt på och jag gick igenom grundspelet med fem segrar och en förlust. Förlusten kom mot förhandstippade favoriten Mats Hallefors. En jämn match där Mats hade ett övertag även om jag lyckades kvittera ett par gånger. Det hjälpte nu inte och han vann matchen med 7-6 och gick sen obesegrad genom grundspelet. Det blev sen pres Affe och Hacko, som spelade upp sig ordentligt under dagen, som fick spela om bronset. Hacko pressade hårt i matchslutet men Affe kunde hålla undan och vinna med uddamålet.
Sen var det dags.. final! Som tvåa i grundspelet ställdes jag mot den obesegrade Mats. Lyckades hålla tätt i inledningen och sen göra det viktiga första målet. När jag sen pillade in tvåan släppte nerverna och jag kunde spela ut lite mer. Nu började det hetta till bland de andra och jag fick uppleva hur det kan kännas att lira på bortaplan. "MEN SPÖA STÅCKHÅLMSJÄVELN!" tjöt hemmaklacken och jag taggade så klart till ännu ett snäpp och sprätte upp 3an i krysset med högeryttern. Nu kändes det ganska avgjort och jag kunde till slut vinna finalen med klara 5-0. :-)
Stort tack till Mats, Affe, Hacko, Thomas, Olle, Mackan för en kul turnering! Tack också Christer som skötte tidtagningen. Hoppas att få försöka försvara titeln nästa säsong. :-)
Men nu tillbaka till byatemat och lite hojåkning! Är det nåt det finns gott om däruppe så är det byar, och till byarna går det vägar. Man kan åka åt å fram (som man säger där) och kors å tvärs om man så vill. Det är lätt att bli avis på vägnätet och möjligheterna till utflykter som finns runt Skell. Visst, det är lite guppigt här och där och vägverket plöjer inte ner så mycket av sin skattkista i ny asfalt mellan Ragvaldsträsk och Hjoggböle. Men vägarna finns där och byar fler än man kan räkna, så jag säger som Stenmark "he e bar å åk!" Och åker det gör man. kvinnor som män, gammal som ung. Måndagar samlas de något äldre (och då räknar jag mig själv som ganska ung :-) i Bonnstan där det kan se ut så här..
..och tycker man att det var lite för litet så kommer bot på det redan på tisdag när sedvanligt Tisdagsträffen rullar iväg...
...ut mot byarna. I år fick det bli lite av ett tema att samla på byar. La ut en bild på Instagram från de flesta besöken, så här kommer min egen byarunda.
Myckle
Den by som ligger mig närmast om hjärtat. Här ställde mina morföräldrar sin sommarstuga 1947 och här har jag trampat omkring sen den dag jag lärde mig att gå. Här i byn bodde Albrecht som på 1500-talet gjorde slut på finnforsrövarna. Min stuggranne Anders sägs vara släkt i rakt nedstigande led från honom.
  
Medle
Grannbyn till Myckle. Hit cyklade jag när jag var liten grabb och spanade in laxarna i fiskodlingen. Den finns inte kvar men det bjuds fortfarande på vacker utsikt uppe vid dammen.
Renbergsvattnet
Förutom Västerbottens äldsta lada från 1500-talet finns ett hembygdsområde med en del överraskningar i sitt sköte. (Undrar vad som egentligen gett upphov till den sägningen? :-) En överraskning jag bjöds på när jag efter att ha trasslat med en utgången femtilapp och swish, var att komma ut med mitt fika och alla sittplatser är upptagna. Alla sitter snyggt och prydligt på varsin plats konverserande om allt från topplockspackningar till Rex Willers och V75, och det är bara jag, ståckhålmarn, som saknar sittplats.
Ja ni fattar...även om hembygdsfolket snabbt bär fram ett bord till där jag kan slå mig ner så känner jag mig en hel del som just "ståckhålmarn" där jag sitter själv vid mitt bord. Men skit i det.. "en få int va blööt int" som Lars Ekborg sa. :-) Andra överraskningar dyker upp lite som i en adventskalender bakom några stängda dörrar. En hemmabygd bil i plywood bakom en dörr eller en epatraktor byggd på en cheva lastbil men kylarmärke från Chrysler bakom en annan.
Bakom en tredje dörr hittar man två lappjävlar som den gode Ekborg väl skulle gjort lampskärmar av om han fått chansen. :-)
Nä, bäst att äntra hojarna och dra innan det händer nåt otrevligt!
Bjurfors
En liten by med ca 90 invånare. Att idrotten har en central plats i bybornas hjärtan förstår man av den här beskrivningen av idrottsplatsen som också är platsen för mitt besök.
"Klubbhuset är byns gamla skola, som IFK Bjurfors köpte efter nedläggningen 1965. Skolbyggnaden ligger på en kulle, ett ordinärt slagskott från mittzonen på hockeybanan, som är placerad norr om byggnaden.
Om man sedan tänker sig en patenterad ”Hoffarensning” i fotboll, så hamnar man på fotbollsplanen, som ligger söder om byggnaden. Därifrån kan man sedan slå en lobb mot öster, så hamnar man på ungdomsplanen för sjumannafotboll."
Idag finns dock ingen idrott på programmet. Ett besök av Återfallsknuttarna är vad som gäller.
Klutmark
Vacker by med en hel radda fina Västerbottensgårdar längs älven. Här finns en välanvänd motorstadion för rallycross och annat fräsigt. En gammal anrik hojklubb finns också. Blacksmith MC bildades -78 och jag upptäckte nu att jag faktiskt besökte dom vid 30-årsjubileet -08.
Bevis med träfftischa här!
Dessutom finns en privat samling av gamla tändkulemotorer som står och samlar rost i slutet av byn. Har många gånger åkt där förbi och undrat vad det är. Nu vet jag. Tack Thomas!
Bureå
Här växte min mormor upp, och efter en fika vid båthamnen...
...åkte jag bort till mynningen av Bure älv, där mormors föräldrahem fortfarande finns kvar, och luktade på gamla minnen av tjärade inombordare innan det var dags att i norrländsk solnedgång vända hem mot Myckle.
Ragvaldsträsk
Vet inte så mycket om byn, men vackert är det, och svårt att hålla sig från att stanna till och njuta av utsikten. Det gjorde jag redan när sportstern fortfarande var en Sportster! :-)
Hjoggböle
Även känd som författarbyn med flera kändisar i den branchen och med PO Enqvist som den mest lysande stjärnan. Men vill man inte grotta ner sig i kultur så går det ju bra att bara ta en kul tur hit på hojen!
Skråmträsk
Jordgubbens Mekka! Har du inte ätit jordgubbar från Skråmträsk har du fan inte ätit jordgubbar! Så är det bara.
Istermyrliden
Får citera hövdingen Affe här. "En by som du bara passerar om du kört fel. Redigt fel!" Och det är ju lite vad det handlar om när man gasar tvåhjuligt. Det gör liksom inget om man hamnar lite på sidan om. På det viset är ju vi bikers som man säger här i trakterna "lite som eljest." :-)
Sjöbotten
Trodde att det här var gammal sjöbotten men så är det ju inte. Namnet Sjöbotten betyder istället längst bort i sjön där det ligger i ena änden av Falmarksträsket. Här produceras prisbelönt mjölk, och guldmedalj levereades i fjol från kunglig hand i form av Prins Carl Philip.
Ska man komma ifråga för en sån guldpeng kan man inte slafsa på med spenarna hur som helst, nä här är vad som gäller:  Lantbrukarnas riksförbund (LRF) delar årligen ut guldmedaljer till mjölkbönder som levererat prickfri mjölk i minst 23 år. Kriterier för prickfri mjölk är att den aktuella mejeriföreningens alla leverans- och kvalitetsregler måste uppfyllas. Dessutom får inga anmärkningar som gett prisavdrag förekomma. Exempelvis måste alla lukt- och smakprov vara i klass 1. Utöver detta finns extra höga krav på innehållet av bakterier och celler. Källa: LRF.
Föruom mjölk så kan man få sig en kopp kaffe på Café Matilda. Bara att slå sig ner i trädgårn sen och ge sig i slang med spännande infödingar.
Här finns också ett litet gårdsmuseum där man om man har tur kan bli guidad av självaste gårdskarlen.
Här kan man märka att vissa saker förändras medan andra består. Vackra linjer kommer ju alltid att vara ett uppskattat inslag ute på gator och torg.
Och vackra vyer hittar man även här, längst bort i sjön, precis som på alla andra platser på min västerbottniska byarunda.
 Och därmed stänger vi ned den delen och vänder styret norrut. Fårö i fjol och Arjeplog i år. Så kan det se ut när HDCS gör ett klassiskt lappkast med Internationella träffen. Precis som i fjol så fick vi i Bo H-son Band i uppdrag att blåsa ur bikersställ på lördagskvällen. Så på fredan satte jag och Susanne oss på fetpojken och letade upp en lagom omväg upp mot Arjeplog.
I vackert väder och lite spänd förväntan rullar vi i nordvästlig riktning i ett lagom svängigt sick-sack mönster genom skog och byar och njuter av tillvaron. Ett stopp i Norsjö för att inhandla förfriskningar och sen en lunch i Glommersträsk. Om nu färden var något att njuta av så var inte lunchen på Glommers värdshus fullt lika bra. Våra hamburgertallrikar serverades av en barsk öststatsmadam i klassisk kulstötarlook utan ett ord eller ens ett leende och inte en endaste liten grönsak på tallrikarna. Det var lite av "skyllersjälvförattnikommerochstörfeeling" över det hela. Men nu lät vi oss inte tappa humöret för det utan tuggade glatt i oss av fattiga hamburgare och torra pommes frites.
Efter lunchen rätar vi ut sick-sackmönstret och tar 95an den resterande biten upp mot Arjeplog och efter en liten bensträckare senare..
.. så hälsar både Arjeplog och HDCS oss välkomna i ett strålande väder!
Det blir att checka in på hotellet och sen ner på träffen för en björngryta och mingel bland nya och gamla vänner medan natten så sakta sänker sig över Arjeplog och Kraja.
Lördagen går åt med lite rep i en källarkorridor på Hotell Silverhatten, en snabb soundcheck nere på Kraja och en promenad på stan i Arjeplog innan det är dags att börja tagga igång inför giget. Jag kör med en stunds egenkomponerad yoga..
..innan scenkostymen dras på och det är dags för öppna spjäll, raka rör, full patte eller va fan ni vill! Vi står på HDCS Internationella för andra året i rad och det är bara att gasa!
Så jäkla kul att få möjligheten att lira där uppe med så många vänner i publiken! Tack HDCS med festgeneral Bengt Sundbom i täten och alla polare för supporten!
 
 
Då är det bara kvar att avsluta den här byarundan med att uppifrån Galtispuoda blicka ner mot
Arjeplog
Här uppifrån på 800 meters höjd är utsikten över Arjeplog med omnejd helt fantastisk!
Arjeplog är Sveriges fjärde största kommun till ytan med en befolkning på 3.291 själar. Om man vill förstå hur långt man har till närmsta granne kan man jämföra det med att om Stockholm hade samma befolkningstäthet som Arjeplog skulle det bo 52 personer där. Att Arjeplog idag lever och frodas som det gör kan tillskrivas herrarna David Sundström och Per-Axel Andersson och är en riktig fiskehistoria. Den som är intresserad hittar den här.
Med det är det nu bara att sitta upp...
..och sätta kurs mot nya byar och nya äventyr.
Sverige är fantastiskt!
B.

En hemlig skara.

Kategori: egna avstickare

När det nu för fjärde året blev dags att planera för min, Susannes, Gurras och Uffes lilla mc-semester tyckte vi det var dags att utöka vår skara med Jenny och Mankan, våra trikeburna vänner i Sura. Nu var det inte helt självklart att de skulle hänga på eftersom iaf Jennys utflykter på den förra säsongen införskaffade Sportster Frankenstein Triken mest bestått i äventyr av typen "just around the corner". Frågan var nu hur vi skulle lägga fram det hela för att lyckas få med dem på ett lite längre äventyr?
♠ 
Uffe och Gurra skötte förra årets planering och nu var det våran tur igen. Här gällde det alltså att hitta på nåt tillräckligt spännande, men inte för långt så att tveksamheterna skulle ta överhanden. Efter att vi silat bland idéerna en stund, dök plötsligt ett nytt mål upp.
Skara Sommarland! Efter att ha smakat på det en stund var vi överens. Cirkus 25 mil att åka och en lekhelg på Bert Karlssons gamla ögonsten borde kunna vara tillräckligt attraktivt tänkte vi. Men.. nu flög fan i oss och vi bestämde oss för att hålla målet hemligt. Sagt och gjort. Det fick räcka med ett meddelande till de tilltänkta resenärerna med datum och ca 25 mils körsträcka. "Va! Får vi inte veta vart vi ska!?" "Nähä, det får ni inte." Jenny blev lite nervös över de 25 milen, och det kanske inte är så konstigt om man inte åkt så mycket längre sträckor än vad man kommer med ett steg i sjumilastövlarna. Nu gällde det att hitta en lösning som kunde lugna Jennys nerver och fortfarande ta oss till Skara. Gurras syrra Kicki!
♠ 
Hon och hennes gubbe Christer äger campingen i Karlsborg och vi har ju vart där en gång förut när vi skulle till Danmark. En mellanlandning där och göra sträckan på två dar kanske kunde vara lösningen! Så en pling senare var de involverade i vårt spratt och den första körsträckan reducerad till dryga 17 mil.
Nu har ju de också en Heritage parkerad i garaget så förutom att ta emot oss sex med middag och husrum var de sugna att haka på resans andra etapp. Så då, hokus pokus, var vår lilla skara plötsligt utökad till åtta! Jag och Susanne med koll på allt, Gurra, Uffe, Jenny, Mankan som visste att vi skulle åka en enkel sträcka på 25 mil och Kicki och Christer som visste att vi skulle dyka upp och åka vidare en bit till dagen efter.
Nu gällde det bara att ha tumme med den nyckfulla svenska sommaren!
 ♠
När vi börjar närma oss säger prognosen att sommaren tar en liten paus och tänker släppa 44 mm väta över Skara när vi når fram. Det vågar vi inte släppa till de övriga, men måste ju ändå berätta att det inte ser helt bra ut och medge att det finns en liiiten risk för nån skur..
Våra vänner lägger då genast fram bilalternativet och jag ser ingen annan utväg än att skicka ett rejält hot till klart.se för att få fram en bättre prognos. Med den framlagd för de övriga är det sen inget mer att göra än att hålla tummarna.
♠ 
Så är det då dags. Det är torsdag och jag ska efter jobbet dra på stubinen till Susanne i Västerås. Det regnar hela dan och jag får vänta några timmar i hopp om att det ska sluta. Det gör det inte och till slut är det bara att svida på sig plasten och åka. Ett par kassar på fötterna får skydda mina oprövade nya stövlar. Vore ju inte kul att starta resan med två genomblöta dojor!
Kassarna funkar och framme hos Susanne är det bara att hänga regnstället på tork, käka en bit, ställa väckarn och hoppa i bingen.
När vi vaknar hänger regnet i luften och vi beger oss till Köping och McDonalds som blivit lite av en standardstart för våra äventyr. Vi är först på plats och vet fortfarande inte om våra medresenärer kommer i bil eller på hoj. Men strax hör vi ett välkommet mullrande och Uffes turkosa Heritage rullar in på den blöta parkeringen tätt följd av de två trajkarna. Jag och Suss lägger ut ett gemensamt glädjetjut och ett glatt kramkalas hinns med innan vi smiter in på donken för en första kaffe.
Vi ratar så klart E18 och tar istället Arbogavägen och Gamla Örebrovägen och stannar snyggt och prydligt i Örebro under svampen för att släppa ut morgonkaffet och sträcka på benen.
Tar oss sen ytterligare en bit västerut till väg 204 där vi viker neråt och får sätta ned fötterna i Fjugesta när tåget svishar förbi
204:an från Fjugesta, över Vretstorp ner till Askersund visar sig vara en riktig pärla! Och när sprickorna i täcket där uppe blir allt större tror jag det är några stycken som tackar gudarna att valet till slut föll på hojen och inte på bilen. I Askersund har jag och Suss pausat tidigare. En glass på kajen den gången och nu funkar samma kaj lika bra för lite lunch från grillen.
Trixar in oss mellan bilarna och radar snyggt och prydligt upp på kajen.
Nu blev jag sugen att få vara med på en gruppbild, så jag hugger första bästa fotograf som får knäppa några gånger. Sen piper de andra bort till grillen och jag ska bara slänga ett par ord med vår nyfunna fotograf. Sune var namnet men va fan.. är inte den där dialekten rätt bekant?
Trots ett försök att finta mig med "raukmacka" på tishan avslöjar jag honom.
Karln är från Jörn, ett stenkast nordväst om Skellefte, så nu åker min dialekt på. He kann int hjälpes! He vär såmmå tryttje uppå na knapp så väre igang! :-) Susanne får komma och hämta mig för att jag ska hinna beställa innan de andra har ätit klart. Så jag får säga hejdå till Sune och tacka för hjälpen med fotograferandet.
Nästa bekantskap blir fröken and som vill fram och spana in vår lunch.
Hon verkar tycka det är helt ok med att få smaka på stripsen och det är väl ok för mig med. Så jag sträcker ner handen med en strips i nypan och PANG!! Va fan var det där!?
En kamikazeskrattmås hann emellan innan stripsen hunnit ner till fröken and och hon får nöja sig med den halva som är kvar. Den andra halvan försvann rakt ner i magen på kamikazemåsen som antagligen inte ens behövde svälja, utan använde sig nog av g-krafterna i dyket för att transportera stripsen genom näbb,svalj och strupe. Här gäller det att se upp! Fröken and får ett par smakbitar till och Mr Kamikaze demonstrerar sin skicklighet med att lyckas sno en strips till när jag slappnar av och blir lite för yvig i transporten mellan papptallriken och munnen. Den här gången mitt över bordet så Uffe får ducka för att undvika en direktträff i planeten.
♠ 
Vi lyckas iaf få i oss så att vi är nöjda och tar en kort promenad men avbryts av en familj som gör oss uppmärksam på att det sitter ett barn på Jennys trike. Så snabbt dit och lägga an den arga tonen och ihop med ögonbrynen. Killen hoppar av fort som fan, men pappan uppträder nonchalant och viftar bort det hela med att dom bara skulle fotografera ungen. Vi funderar en stund om vi ska kasta honom i sjön, men nöjer oss med att bestämt tala om att det inte är ok att använda folks motorcyklar till att få trevliga bilder till familjealbumet. Strax därefter rullar sakta en raggarbil förbi på gatan. En pappa kör och en liten grabb i sätet bredvid spanar storögt på hojarna på kajen. De stannar och frågar om de får komma och titta, och eftersom det beteendet känns avsevärt trevligare så belönas det med att lillkillen blir uppbjuden på Mankans trike för en liten fotosession med pappa.
Men nu är det hög tid att sitta upp igen. Gurra har börjat känna av närheten till syrran i Karlsborg och kommer med lite antydningar om att hon listat ut vårt mål för dagen. Jag och Suss håller masken så gott det går och åker vidare. Väl i Karlsborg stannar vi till och föreslår att vi ska kika förbi hos syrran och säga hej när vi ändå åker förbi. Kanske strödde det en gnutta tvivel i Gurras aningar och framme hos Kicki och Christer kommer de ut och lyckas se hur förvånade ut som helst :-) Men snart står det klart för alla att det är färdigåkt för idag. Vi lastar av och kommer lagom in för att se en italiensk fotbollslirare ligga och vrida sig i plågor efter en liten knuff från en svensk dito. Fotboll i ett nötskal!
Snart är italianon på benen igen med samma fart som kamikazemåsen i Askersund och strax därefter sparkar dom också in trasan i det svenska målet, så där kan vi lägga fotbolls-EM till handlingarna och ägna oss åt att smaska på grillat och läppja på vin istället.
Vi grabbar kommer efter lite bläddrande i HD-bok innan maten fram till att man kanske skulle ta och kika efter en sån där blixtbuell. Det lär ju blåsa till bra med den specifikationen!
Men vi glömmer det lika fort när brudarna gör entré i den av Suss införskaffade egna överraskningen till tjejerna som får gå under benämningen Hårley Davidson!
Skål grabbar nu är det middag! Vi får oss en trevlig kväll med burgare på närproducerad ko, vin som klunkas och öl som pyschas.
När sen kröken är slut och nattkröken närmar sig knatar vi ner till våra krypin nere på campingen och jag ber en stilla bön innan vi slår ihop våra blå om att morgondagens prognos om hällande regn ska skita sig.
När morgonen kommer verkar bönen ha hjälpt! Ingen strålande sol men framförallt, inget regn! Efter frukost rullar Christer och Kicki ut sin Heritage, och när vi startar etapp två på vår hemliga tur är vår skara därmed utökad till fem hojar och åtta pers.
Vår väg är knökfull med hojar av det lite lättare slaget och vi har tur att alla är i den mötande körbanan! Att Vätternrundan skulle gå just idag var inte nåt vi haft i åtanke vid ruttplaneringen. Som tur är går våra rutter isär efter några kilometer och vi stannar till i Skövde för att sträcka på oss innan vi fortsätter den sista biten bort till Skara. Gurra som har varit extra uppmärksam på vägval och skyltning lägger försiktigt så ingen annan hör, fram en teori om att det är Skara Sommarland som är slutmålet, och nu när det bara är ett par mil kvar ger vi henne ett diskret rätt och låter henne ingå i de målmedvetandes skara. Vi är snart framme och eftersom det är ett par timmar kvar tills vi kan checka in väljer vi att lämna all packning kvar på hojarna och leta upp en kaffe och utforska den torra delen av åkattraktionerna.
Fortfarande i skinnställ blir det gokartbanan som först drar till sig vårt intresse. Så vi stegar dit och eftersom vi inte kan få ut åtta bilar på banan får det bli ett heat för herrar och ett för damer. I vårt heat går jag ut för hårt och snurrar på första varvet och kan därmed glömma en bra placering. Väljer att förklara det med fokusbrist pga de fåniga hättorna man var tvungen att dra på sig. Fick iaf några hyfsade varv när jag väl fick till riktningen på racet.
Tjejernas race var betydligt mer intressant med en coolt tuggummituggande Kicki i ledning och ett koppel av ettriga damer i hasorna. Suss lyckades med en riktigt snygg omkörning i yttern på den långa rakan och smet in framför precis innan nästa kurva.
Efter gokartracet blir det en rundvandring i vackert väder och test av diverse karuseller för de som törs ;-) innan vi vandrar iväg för incheckning till våra stugor.
 
Vi hinner precis checka in och parkera utanför stugorna då det brakar loss.
Regnet står som spö i backen. Är det nu de där 44 millimetrerna klart.se snackade om tänker dimpa ned? När det en och en halv timme senare ger sig och det är ungefär lika länge kvar tills dess att parken stänger, tycker de flesta i sällskapet att de fått nog av blött och skippar helst de blöta attraktionerna inne i parken. Susanne däremot sätter resolut ned foten och utbrister "NÄE! HAR JAG FÖR FÖRSTA OCH KANSKE ENDA GÅNGEN ÅKT HIT SKA JAG FANIMEJ BADA!!! ANNAR BLIR JAG OLYCKLIG!"
Jaha.. vad gör man? Inte vill jag se henne olycklig! Bara att knata ner då. Jenny och Mankan följer med för att ge lite psykologiskt stöd och ta några bilder så att vi har bevis på att vi gjorde det! Så här är en liten bildkavalkad.
En stund senare kan vi sen vandra hemåt och en en gång göra en high five och utbrista i ett..
"YES! WE DID IT!"
När vi lyckats få oss någorlunda torra och berättat om våra strapatser för de andra knallar vi ned till campingrestaurangen och smaskar i oss kvällens middag. Efter ett antal påfyllningar i buffén och några Mariestads senare vandrar vi hemåt mot stugorna. Några belåtna med att ha testat de flesta av Skara Sommarlands blöta attraktioner, och några med att de slapp. :-)
När söndagsmorgonen kommer är det inte mycket annat som återstår än att städa ur stugorna och lasta på för hemfärd.
Vi väljer att försöka komma iväg i någorlunda tid och väntar med frukosten tills vi kommer till Skövde. En McDonaldsfrulle går ju liksom nästan på nolltid. Inte i Skövde dock...
Världens strul med att beställa en frukostmeny! "Ska det va kaffe till den? Vilken storlek? Ska du ha gröt? Hur många? Yoghurt? Nä den är slut. Va, vill du ha juice? Vilken sort?" Nu tycker jag att det liksom spårat ur och vill börja om från början. Hur svårt kan det va?? En frukostmeny är väl just vad som ingår i menyn! "Om du slutar att fråga om allt så kan jag bara tala om vilken meny och vilket tillhörande tillbehör jag vill ha!" "Nämen jag har koll på allt" säger hon. "Jaha" säger jag. Medan jag står och väntar tar jag en liten huvudräkning mot vad jag tycker mig ha beställt och finner mig ha pröjsat en tia för mycket. "Du, jag har betalat tio kronor mer än vad jag ska. Varför blev det så?" "Skulle du inte ha två gröt?" "Nej det skulle jag inte." "Vill du ha tian tillbaka på kortet eller kontant?" "Sätt in den på kortet igen." Knipp knapp försök försök... "Det går inte, du får ta den kontant." "Jaha, är våra bagels klara?" Hon skickar frågan vidare ut i köket där de ropar tillbaka, "de är slut!" Vi får välja nåt annat och därmed får McDonalds i Skövde en överkorsad bagel i betyg.
Sent omsider sätter vi kurs mot Karlsborg där vi lämnar av Christer och Kicki och viker sen norrut. Trixar oss via det mindre vägnätet upp över Askersund, Hallsberg, Örebro fram till Arboga för en sen lunch. Vinkar sen adjö till Uffe, Gurra, Jenny och Mankan i Kolbäck. Och efter att jag släppt av Susanne i Västerås och sen tagit mig hem till Ekerö utan plastkassar på fötterna, är det bara att konstatera att vi trots frukostdebaklet i Skövde än en gång gjort en resa på hojen kantad av positiva förtecken och nya upplevelser att berätta för barnbarnen nån gång lite senare i livet. :-)
B.
Jo men just de ja..
Tjejernas gokartrace fick jag ju med på film! Skruva upp ordentligt med ljud och njut av showen! Ett litet bonusrace i slutet också. :-)