åkeriet

Ja det får bli temat för kvällen.

Idag var det dags att ta tag i traditionsenlig samåkning med MCE igen.

Det som i augusti 2016 började med ett stort totalt oväntat, överraskande kramkalas borta på Snutenvägen i Järfalla, och som vi sen dess hållit som tradition två gånger per säsong, var det alltså idag dags för del ett av.

♠

Det började började som ett rätt halvfullt evenemang borta på OK med 27 hojar. Det får man väl ändå lov att kalla halvfullt va? Men sen borta i Hässelby hände något och det blev rätt halvtomt i backspeglarna ska jag säga. Stannade till i Barkarby och kunde bara konstatera att halva gruppen var borta. Rejält halvtomt alltså..

♠

Nåväl, efter att ha väntat en stund utan att några fler dök upp var det bara att fortsätta mot Järfälla. När vi sen rullade in vid MCE-kåken stod vår borttappade styrka redan parkerade i stram givakt, och plötslgt var det halvfullt igen. Ja för att inte säga helfullt! Väl inräknade kunde det konstateras 72 ekipage på gårn.

♠

Kaj önskade oss alla välkomna och gick igenom hur vi snyggt skulle ta oss upp till Sigtuna och Våfflan. Eftersom det var helfullt på gårn fick vi i skötsam killcorona-anda dela upp oss i två halvfulla grupper. Kaj tog hand om grupp ett och efter ett konstaterande av att ingen Ekerö-åkare riktigt hittade, fick Ylva från MCE ta hand om oss vilsna och lotsa oss mot Sigtuna, vilket hon gjorde med den äran och det blev, i alla fall för mig, ett par nya vägar att kurva runt i.

I underbart åkväder och efter några sköna mil kunde vi sen rada upp

och parkera runt Våfflan och börja kalasa.

Stort tack till alla glada åkare och tack Kaj

för att vi kan hålla den här traditionen i sann Myra-anda levande!

♥

B.