åkeriet

Nu skulle man ju kunna tro att det ska handla om nån dansk gladporrhistoria, men riktigt så vått blev det inte, nä inte ens lite slirigt. Men vätan spelade ändå en rätt stor roll i dagens äventyr. Eftersom jag varken visste ut eller in vad gällde färdriktningen till dagens tillställning så fick det bli konferens och överläggning om det innan avgång.

När klubban sen var slagen var färdriktningen liksom inslagen och målet för kvällen bestämt till Fåfängan. Jaha, tänker du "men varför i hela helvettet har han satt dit en bild på Brostugan då?" Ja men lugn.. jag kommer till det...sen.

Först skulle vi ta oss hela vägen upp till Fåfängan, även om vi skulle bli tvungna att skära oss igenom nån vägbom eller nåt sånt fånigt. Så med det sagt och framhjulet i rätt riktning började vi liksom skära oss fram, genom den på alla väderappar, oanonnserade fuktigheten.

Lite som att köra genom "våt ängsmark" liksom. Vad Ole Söltoft skulle ha benämnt det som

törs jag nog inte skriva..

Borta vid Ulvsundaplan hade fuktigheten bytt skepnad. Mer tydlig i sin framtoning och mer skvättande. Så det blev ett stopp och en ny överläggning med resultat, avdelning halt helt om! Nytt mål Svartsjö slott. Det regnade ju inte på Ekerö när vi åkte, så kanske gick det att rädda utflykten genom att åka tillbaka ditåt. Svårt att vända där bara, så vi valde att åka genom de fåfängdas högkvarter. Äppelviken, Smedslätten, Höglandet, Nockeby innan vi var tillbaka på Drottningholmsvägen och på väg ut mot Ekerö igen.

En av de viktiga egenskaper man bör ha när det kommer till hojåka är ju att fånga tillfället i flykten, och där uppe på Nockebybron flimrar det liksom till i den vänstra ögonvrån nerifrån Brostugan. En fylld parkering med bilar i en bekant form gör att vi skippar Svartsjö och svänger ner till Brostugan istället, där de också något fåfängda (antar jag) Porscheägarna

ställt upp sina ögonstenar för allmän beskådan.

Ja, och vi ville ju inte vara sämre. Så vi hittade ett bra ställe att göra likadant.

Sen var det bara att knata ut och frottera sig med Porschefolket.

Porsche å Porsche förresten.. moppefolk fanns det också, knattrande runt på sina ögonstenar. Gissar att det finns ett litet stänk av fåfänga även där.

Min favvo bland bilarna fick bli den här 911:an. Rätt stuk och sjyssta dekaler!

Medans andra föredrog ett mer originalutförande.

Mätta på Porscheplåt hittade vi oss sen en alldeles egen gräddhylla att avnjuta vårt medhavda fika på. Inte helt fel när alternativet hade varit en kall stentrappa ute vid Svartsjö slott!

Fånga tillfället i flykten och tryck in en portion fåfänga innanför västen.

Det blir snyggare så. :-)

B.