åkeriet

Jo så är det.

Tydligen är det nåt man ska stå ut med trots att vi är förbi norrbaggarnas nationaldag och tussilagon blommat ut för längesen. Kallt, öde och tyst var det också på dagens tänkta mål Lissma Park, där det så här års borde vara knökfullt med plåtschabrak av finare modell.

Men trots alla möjliga bekvämligheter som kupévärmare, eberspächer och tak över huvet, så har de tydligen inte masat sig ut än. Nä, här var det stängda bommar och lika öde som på Arlandas terminal 5 mitt i coronapandemin. Att det dessutom härifrån bara är ett stenkast till paradiset

(jo det är sant, googla får ni se) kändes aningen skruvat där vi stod och gjorde åkarbrasor medan vi försökte komma på vart vi nu skulle styra kosan för att hitta nåt inte lika bommat.

Några av oss hade ju vart lite förutseende och packat mackor och fika, medan några andra fick ett lite förtvivlat ansiktsuttryck när de insåg att de kanske skulla få agera åskådare till de mer välbärgade på den fronten. Så därför drog vi vidare bort till Vegabaren där alla kunde bli nöjda och belåtna vare sig man hade matsäck eller ej.

Vädret var ju faktiskt lite trevligare i Vega än därborta ett stenkast från paradiset också, och solen tittade faktiskt fram och gjorde oss sällskap mellan tuggorna.

Sen var det väl inte mycket mer än att huttra iväg hemåt på Nynäsvägen, värma oss i tunneln innan vi var uppe på Essingeleden och snart ute på öarna igen.

Tack & hej på nya hejdåstället uppe vid Ekerö möbler..

..innan alla drog hem till sitt. Trots allt en trevlig hojtur..

..även om det var cold cold cold..

B.