åkeriet

Nu trodde man ju att när vi pytsade upp rekordet förra veckan från 26 hojar till 33, så skulle det nog stå sig ett tag. Jo tjena! Det rekordet försvann lika snabbt som en rökring i storm.

Fyrtiotvå hojar! Fyra tvåa! Jajjamen, 42 hojar rullade in på Åkerstigen och fortsätter den kurvan på samma sätt lär det bli att leta ny samlingsplats pronto!

Kul är det i alla fall att intresset för att få träffas och hoja tillsammans en stund så här är stort, och att det fortfarande dyker upp nytt folk. Välkomna alla!

Kul är det också att kunna bjussa på nya ställen att besöka, vilket ju inte är helt lätt. Men ikväll lyckades jag fiska fram ett nytt ess ur hoj-jackan. Nu ligger Skinnsmeden i förhållande till Ekerö så att det är mest trafikljus, motortrafikleder, rondeller och fan och hans moster ivägen innan man tar sig dit, så det fick först bli ett litet varv på Färingsösidan för att få en stunds åkning innan vi tog oss an det förstnämnda.

Men sen då... Lilla Sickla. Första gången jag skulle ta mig dit tänkte jag "jag åker väl till Sickla och sen löser dit sig". Det gjorde det inte. Stående i Sickla och stirrande i luren kunde jag bara konstatera att jag var rätt nära men med en jävla massa vatten ivägen.

Men skam den som ger sig och till slut lyckades jag hitta ner till Gerry och Putte på Skinnsmeden. Nu gick det ju riktigt bra ikväll att hålla ihop och vid uppsamlingsheatet på Gullmarsplan (första gången vi haft ett sånt) var faktiskt alla 42 med.

Sen att det på sista sträckan försvann 13 hojar... shit happens. Som tur var kunde vi med hjälp av Gerrys son liksom håva in dom också och fylla upp parkeringsutrymmet på gårn.

Det hade ju också utlovats lite smått & gott och nyinskaffade restaurangvagnen

stod mycket riktigt klar på gårn...

...och den drog ju till sig ett visst intresse.

Nu hade ju varken jag eller Gerry riktigt räknat med 42 smått sugna bikers, men efter påfyllning av korv och hårt jobb i vagnen hoppas jag att alla fick i sig nånting och att ingen blev utan. Mingla runt, kasta lite yxa och lyssna på lite historia om gården och omgivningarna..

..och till sist en visning i verkstan där vi fick veta ännu mer om historien om Lilla Sickla, Skinnsmeden och inte minst Gerrys egna historia.

En levnadskonstnär som förutom att bygga hojar och bilar också gjort så gott som all inredning i ABBA-museet. Det sitter 10000 nubb i väggarna där som han knackat dit. Vi fick också veta att Joe Cocker var en trevlig prick medans Rod Stewart bara var en prick.. ja men bara en sån sak liksom. Att det tagits hand om flera fosterbarn men att det numer räcker med en ekorre som fått en egen matskål i verkstan ger ju en bild av en färgstark person med ett stort hjärta.

Tack alla för ikväll och tack Gerry för att vi fick komma och hälsa på!

B.