åkeriet

Så var det då dags att se till att vänskapsbanden har sina knutar ordentligt knutna, och den första av de två årliga gemensamma tillställningarna med MCE fick ikväll gå av stapeln, och liksom säkerställa att vår tradition fortskrider som den ska. Arton hojar från vårt åkeri kunde vid halvsjutiden rulla in på gården borta i Järfälla, och sälla sig till de redan parkerade entusiasthojarna.

Ett hjärtligt mottagande av Kaj..

..och lite mingel innan Kaj sen fick presentera kvällens utflykt.

Lindormsnäs Gård var målet för dagen, vilket var en ny bekantskap för mig, och som det verkade, även de flesta av oss andra från åkeriet. Men innan vi släppte ut kopplingarna fick vi hjälp med att fira våra två födelsedagsbarn Mats och Anders med ett ordentligt "Ja Må Dom Leva" och Mats fick t.o.m. en värmande födelsedagskram av Ylva!

Apropå värme förresten.. I min väderapp var det utlovat en stor sol och 23 grader vid nittontiden. Men när vi nu rullade iväg tornade det upp sig ett rätt mörkt hot där uppe. Jag ger mig fan på att det var självaste Lindormen som liksom kanske kände sig utmanad av mc-ormen som ringlande närmade sig där nere på E18. Strax efter att vi svängt av motorvägen och kommit in på finväg och det liksom börjat ringla ordentligt vart det möjligen för mycket för den där Lindormen. Den började nysa och stänka och putsväck var den i min app utlovade solen. Så väl framme blev det trångt under taket till det lilla thailändska gårdshaket.

Men vad gjorde det! Trång, mysigt och glada miner!

En som också hade det lite trångt, kanske inte lika mysigt men definitivt inga sura miner var thailändskan i köket. Hon jobbade på och höll god min, trots att hon var ensam och vi 40 pers som ville bli serverade.

En liten loppis fanns också inrymt bakom köket där det gjordes några fynd.

Med mat i magarna och fynd i packväskorna började det vara dags att bryta upp. Lindormen hade lugnat ned sig medan vi myste där under taket, men nu när vi började ringla iväg gick den till attack igen. Om det var en nysning förut så vette fan vad det var nu.. Regnet piskade i ansiktet och en bit ut på E18 såg jag i stort sett ingenting! Väl hemma var det bara att kränga av sig kläderna och hänga på tork. Klafs klafs-strumporna behövde vridas ur först..

Men vad gör det!

Det bestående minnet av den här utflykten är ändå bara glada miner och massor av skratt!

Stort tack Kaj och MCE för en trevlig utflykt och kväll tillsammans!

B.