åkeriet

Det är en rejäl putsning av vårt gamla rekord på 25, när vi drog ner till Gnesta och käkade pizza på Abbes! Trettio hojar blir väl nåt ton stål det också, och en del ljud genererar det väl med. Nu vet jag inte om det låter så mycket om sjunkbomber, men om oss lär det i alla fall låtit tillräckligt för att de stackars restauranggäster som satt ute skulle sätta maten i vrångstrupen, där de intet ont anande satt och mös i den någorlunda sköna sommarkvällen när vi stormade in.

Några som däremot gnuggade händerna var väl restaurangägarna. Får väl anta att det inte är helt oävet att det plötsligt står en ringlande kö av matgäster utanför dörrn, beredda att fylla på dagskassan rätt rejält, såhär en tisdagskväll i augusti.

Det som utan konkurrens såg ut att vara kvällens favorit var strömming med potatismos. Det tyckte i alla fall Göran som snyggt poserade med sin portion..

..innan han slog sig ner för mumsfillibabbastund med alla de övriga.

Ja, efter att sen alla strömmingar likt sjunkbomber förpassats ner i djupet av magsäckarna var det bara kvar att brassa hem. Eller vänta.. Ett litet spänningsmoment till blev det ju, då i alla fall den ena delen av familjen Boström hade oroväckande lite bränsle kvar i tanken. Som tur var dök det upp en mack på vägen och vi blev av med den oron också.

Så slutet gott, allting gott, och en riktigt trevlig kväll!

B.