åkeriet

Ja nu när hojsäsongen lider mot sitt slut gäller det att fånga tillfället i flykten liksom.

Så vad kunde passa bättre än ett besök på Lyran!

Det är ju ett sånt ställe vi ofta pratat om och förbannat att dom och det mesta annat stänger så förbenat tidigt! Men nu så! Söndag och en jämn brottningskamp mellan sol och moln.

Strålarna tar sig igenom då och då och sprider lite åkglädje i den friska höstluften.

Skinnpaj på och jakten på kaffe och äppelpaj är i full gång! (Nu ljög jag. Äppelpajen kan gott få vara för min del, men det låg ju bra i texten :-)

Jag hade räknat med tre hojar av förhandssnacket på fejan att döma, men hux flux så stod det sju hojar och åtta pers borta på OK!

För att hinna med lite hojåka blev det att åka runt, istället för att plaska över med färjan till de södra delarna av länet. Nu är ju inte Drottningholmsvägen och Essingeleden de allra finaste hojvägarna man kan uppbringa i Stockholmsområdet, och när det dessutom är igenproppat av söndagsbilism blir det fan inte kul!

Kan man inte ta och förbjuda söndagsbilism, eller åtminstone flytta skiten till en annan dag?! Nåväl, efter en dryg halvtimmes start och stoppträning kan vi i alla fall glida upp till Lyran där borta i Skärholmen.

En riktigt läcker gammal kåk där Selma Lagerlöf och Henrik Ibsen en gång i tiden förlustat sig med Gud vet vad? Den som vill grotta ner sig mer i historien kan göra det här.

Som sagt en läcker kåk, men vi som startat och stoppat och startat igen så vi fått träningsvärk i kopplingsfingrarna är mer angelägna om att ta oss in till läckerheter och java än att fundera på vad Selma och Henrik hade för sig, så vi radar snyggt upp oss i typisk svensk kö för att se vad huset har att bjuda.

Om vi nu var angelägna om att komma in, så var hastigheten ut än värre! I detta köldrekordens år 2017 får man ju ta vara på de stunder då temperaturen tillåter en att sitta ute och inta sitt eftermiddagskaffe. Speciellt när vi ju faktiskt är inne i oktober!

Efter uppdrucken tår och påtår tar vi och beger oss upp i tornet för att njuta av lite utsikt över Mälaren, och man kan väl säga att Calle och Fredrika som lät bygga kåken visste vad dom gjorde...