åkeriet

Nej det är inte fråga om någon trissvinst. Nej, jag är tvungen att återvända till veckans tisdagsutflykt till Järfälla och MCE och den stund av "peace, love and understanding" som bara liksom damp ner där borta.

Understanding förresten... de vette fan om jag nånsin kommer att fatta vad som egentligen hände! Att det skulle finnas en rationell förklaring till det hela tycker jag vi lämnar därhän och istället bara låter det vara ett plötsligt "hallelujah moment" som hon Idol-Kishti skulle ha uttryckt det. För att riktigt förstå det alldeles speciella i hela den här alldeles speciella händelsen får vi kanske klarlägga några små saker.

Att vara en biker innebär nog för de flesta av oss inte bara att åka omkring på ett tvåhjuligt fordon. Det handlar om en känsla att sitta på en maskin med kraft som du har en direkt kontakt med genom rullen där ute till höger på styret, och det är en helt annan känsla än den du får genom pedalen i bilen. Dessutom är hojen i de flesta fall en slags makeup till din egen personlighet. Lägg därtill skinnkläder och diverse attiraljer och du har en rätt macho feeling. Penisförlängare skulle kanske nån avundsjuk jävel kalla det, men det skiter väl vi i, vrider på rullen och rullar vidare i vår rätt sköna känsla. :-)

Nånstans här kan vi lämna klarläggningen av bikerfeelingen och rulla in till klubbkåken där borta i Järfälla och till allmän beskådning rada upp oss i en snygg snedställd rad.

Fortfarande inne i vår lite tuffa bubbla och snygga entré är vi totalt oförberedda på vad som ska hända! Jag har inte ens hunnit få av hjälmen innan det plötsligt händer!

Klubbordförande Myra är framme och ger mig en kram och fortsätter sen på en kramturné genom hela sällskapet. Hela den där machoytan bara ramlar av och kramarna liksom sprider sig kors och tvärs i en obetalbar stund av "peace love and understanding".

Stort tack till er i MCE som bjöd oss på stunden och stort tack till Anders Rydell

som bjöd oss på bilderna!

Titta och njut!

B.