åkeriet

 

Oftast när man besöker Åland så nöjer man ju sig med att möjligtvis slänga en snabb blick ut över Mariehamn genom hyttgluggen, (om man nu kostat på sig en sån och inte valt att spendera alla tillgängliga stålar på billigaredrickabutiken) men nu när valet var att rulla iland och göra en tvådagars upptäcksfärd genom det åländska vägnätet får man konstatera att det valet var av karaktären "saker man inte bör ha ogjort".

Men om vi börjar lite längre bakåt i tiden så kom idén att åka till Åland på vår första off wheels-träff i vintras. Thomas tog tag i arret och anmälare dök upp och anmälare försvann och anmälare dök upp igen för att till slut bli tolv pers med bokade biljetter. Thomas jobbade hårt med att styra upp boende, förslag på rutter och aktiviteter. Sen har det vart ett intensivt synande av väderleksrapporter i ett par veckor nu innan dagen D, och när man väl slog upp de blå på nationaldagens morgon så strilade det av den rätta sorten från himlen.

Så upp å hoppa och slå igång den förpreparerade kaffebryggarn, trycka ett par mackor och ut å möta entusiasterna borta på parkeringen vid kommunhuset. Efter avklarat tjenamors fräser vi in till Brommaplan och hakar på Micke och Matte och vi är på väg! Hinner bara bort till Bergshamra innan det lägger sig en ovälkommen blöt hinna med stril av fel sort på visiret och svordomarna trängs innanför hjälmen. Som tur är blir det kortvarigt och när vi närmar oss Norrtälje har min termometer jobbat sig upp från 11 till 15 grader, och väl framme i Grisslehamn Har det klarnat upp och vi kan rulla ombord i solsken och ankra hojarna på nedre däck.

 

När prylarna surrats med hjälp av allt från kärringknut till dubbelt halvslag är det bara att följa strömmen och ta plats i den längsta kön vi kan hitta. Eftersom brunchen skulle vara fullbokad så antar vi att det är dit alla är på väg. Framme vid kyparen lyckas vi tråckla in Kjelle som annars skulle ha fått inmundiga sin lunch nån annanstans. Men nu löste det sig och vi kunde sitta tillsammans allihop.

 

Efter några vändor med sill å laxar å allt annat som tillhör en ålandsbåtsbuffé rullar vi av båten i ett strålande väder och hamnar nästan dit vi tänkt oss :-) Missar vårt första mål som är Bovik men träffar rätt på Sålis som är vårt andra. Där finns resterna av ett gammalt ryskt kanonbatteri. Eftersom det visar sig ligga ca 800 m upp från vägen på kullerstenslagd stig tvekar vi. Men när Lasse brakar upp i skogen med stortrajan och Matte hänger på tänker jag att jag inte ska vara sämre. Upp med Susanne på pallen och förbi en spöklik figur i vaktkuren vid vägen och upp i skogen över stock å sten.

Nu har nån vänlig själ sett till att få upp ett utkikstorn på platsen där kanonerna stod och vi fyra som tog oss upp ända hit, tar såklart oss upp de tre våningarna i tornet också. Om inte annat för att få skryta lite för de som är kvar nere på asfalterad mark. :-)

 

Nere på vägen har de andra börjat törsta efter vatten, kaffe eller what ever man kan hälla i sig och några av hojarna skulle må gott av påfyllning i tanken, så vi far vidare efter vår utstakade rutt. När sen ett vägarbete dök upp mitt i vår snitslade bana och några av tankarna börjat skrika efter vätska beslöt vi att gå på ett säkert kort och åka söderut mot Mariehamn istället för norrut som tänkt. Som tur är så är det ju inte så långa avstånd på Åland och 16 km senare dök räddningen upp strax utanför huvudorten i form av en modernare variant av sedelautomat, om ni kommer ihåg dom :-) Här fick man bestämma hur många euro man skulle tanka för när man pillat in plastkortet. Vi blev lite oroliga att bli robbade på det man inte fick plats med i tanken, men kom fram till att de euro man valt, var en slags högsta summa att tanka för. Fattade aldrig meningen med det hela.. unikt för Åland kanske.

 

Nu när hojarna fått sitt dricka blev det desto mer högljutt bland resenärerna, och när vi hittade en stor skylt med texten Café trodde vi att räddningen var nära, men tji fick vi. Vi hade lyckats hitta Ålands enda kaffefria café och fick snällt sitta upp igen och leta vidare. Fick ett tips i en närliggande butik om "Uffe på berget" och Uffe (jo vi hade en Uffe med) gick igång på båda cylindrar. DIT ÅKER VI!! Sagt och gjort! Uffe på berget visade sig vara en glad prick som gärna fixade kaffe å lattar med friskt humör. En och annan svalkande glass slank satt inte ivägen heller. Vidunderlig utsikt bjöds det på också och man kunde bl.a. blicka bort mot en gammal avrättningsplats en bit bort. "Jo jo.. där gjorde man processen kort med häxorna" flikade Uffe in mellan kaffeleveranserna.

 

Nu när både hojar och åkare fått både tår och påtår, och efter Uffes rövarhistorier rullade vi ner från berget och bort till vandrarhemmet i Godby och installerade oss. Lokaliserade först kyl och frys för behandling av medhavd "läsk" innan duscharna fick bekänna färg. Det var från början tänkt att vi skulle avsluta vår första dag på Stallhagens Pub för att avnjuta den egentillverkade vrakölen. Nu kom det en rockfestival ivägen precis där, och för att komma åt puben skulle vi vart tvungna att slanta upp trehundrafemtio i inträde till festivalen. Så det fick bli en taxi för tolv bort till Smakbyn istället. Ett kulinariskt mecka för finsmakare skulle det vara, men frågar ni mig så smakade den ungerska gulasch som jag själv knåpade ihop för första gången kvällen innan, avsevärt bättre.

Nåja.. stället var fint och vi fick en trevlig kväll med tvårätters och kaffe. Eget destilleri kunde dom stoltsera med, och några av oss fick visst ned ett par stänkare också. :-)

       

Med middagen avklarad och solen som gått ner i horisonten slog vi en pling till tolvpersbilen och rullade hemåt i den åländska natten. Nu var vi inte helt redo för bingen, och när Mats plockade ut en kasse färdigbehandlad bira ur kylen och bjöd på, var det bara att leta upp en bra ljugarbänk och sätta igång!

 

Hade räknat med en del timmerstockar på natten (jo jag kan nog dra en å annan själv åxå) men det var tyst och fint som i kyrkan och alla sa sig ha drömt söta drömmar hela natten. :-) Lite dystrare miner blev det när vi nyvakna kikade ut på hojarna som stod och plaskade i vattenpölarna. Men efter en rejäl frukost log solen igen och Lasse bjöd på handdukar att torka kelgrisarna med. Tyvärr fick våra gäster Uffe och Susanne lämna oss för att ta en tidigare färja mot fastlandet. De skulle tillbaka hem till Ramnäs och hade ju några mil extra att plocka innan de kunde rulla in i garaget. Kul att ni hängde på och välkomna igen när ni vill!

   

För oss andra var det bara att ge oss ut för dag två. Kollade kartan och bestämde oss för österut till Vårdö och sen norrut så långt det gick innan man fick nita för Bottenhavet. Blev en fantastisk dag med härliga vägar och när sen havet tar mer och mer plats i landskapsbilden går det fantastiska över i ren och blå lycka! Några stopp efter vägen för några små bilfärjor och en plan om kaffe där längst ut innan vi skulle vända tillbaka igen.

 

Där ute med i stort sett bara havet och en väg hittar vi en skylt med texten VÄRDSHUS 200 m -> svänger av och dammar lite på de 200 meterna grusväg upp till en ny stor skylt som vittnar om att vi står framför värdshuset. Ser lite dött ut men det sitter folk på gårdsplanen så vi slår av och möts av en ung herre som vänligt men bestämt hävdar att "här har vi ett litet privat födelsedagskalas" och värdshus är det liksom inte tal om. Lyckas inte heller övertala honom att ta emot tio kaffesugna gäster till på kalaset, så vi får glatt damma de 200 meterna igen och fortsätta vår dagstripp genom Ålands eget Key West.

 

 

 Hittar sen en liten camping där vi svänger in för att få lugn på koffeinbehovet men när sen förste man i kön drar till med hamburgertallrik vill vi andra inte vara sämre och slår till på en likadan alla tio. Här blir vi sittande en timme, ja nästan två, och eftersom planen är att göra en visit i Mariehamn innan vi ska hemåt så blir det inte fler stopp innan vi står nere i småbåtshamnen och spanar efter en redig mjukglass. Hittar ingen och startar upp igen och kör en motorcykeliserad variant av "gate upp å gate ner och bara glaane i skyltfönstra". Hittar till slut en glasskiosk, tyvärr utan mjukisar, så vi får nöja oss med kulor och en helspejsad, helt rostfribeklädd toalett med skål som ett mindre badkar, hydralstyrd sits och automatisk spolning i klass med niagarafallen.

 

Så när alla fått provkissa rymdtoan satte vi kurs på Eckerö och tog plats på soldäck för att njuta en stund på Ålands hav.

Väl hemma på svensk mark igen var det bara att dra på fullt och lägga E18 bakom sig så fort som möjligt. Passera regnstrilet i Bergshamra som verkade ha legat på samma kvadratkilometer de två dagar vi varit borta. Hälla upp ett varmt bad och sen krypa upp i soffan med ett glas rött och fira helgen! För visst var det här en helg värd att fira i dubbel bemärkelse! Nationaldag och åkning modell "lite utöver det vanliga" för att uttrycka sig milt! Tack Thomas och alla ni som åkte med och hjälpte till att göra Åkeriets första utlandstripp till en utflykt att minnas!

Och med det sagt lämnar jag över till Matte som får sista ordet den här gången med ett tips om hur man firar ordentligt!

 

B.