Turné till Fårö (eller vem drog ur proppen?)
Kategori: HDCS
Så var det då dags för årets hojsemestervecka!
HDCS internationella har sen jag gick med i klubben tidsmässigt tyvärr alltid krockat med min vistelse i sommarstugan uppe i Skellefteå. Men i år när träffen blev senarelagd en vecka och jag och Bo H-son Band dessutom blev kontrakterade att leverera countryrock för att få skinnställen att fladdra runt bikersbenen i cirkustältet, passade det äntligen att bocka för internationella träffen i almanackan! Och med detta, även att förlägga min och Susannes obligatoriska hojvecka till Gotland. Så med det sagt går vi väl rakt på själva resan.
♠
Ni som tidigare kanske läst om våra utflykter har kanske också lagt märke till vårt dilemma att tiden på morgnarna går så jäkla fort! För oss har det efter varje resa blivit mer och mer tydligt och nu beslutade vi oss för att konkret åtgärda problemet. Så på måndagskvällen innan avfärd går vi igenom några viktiga punkter.
Nr 1. Ser till att allt är packat och klart.
Nr 2. Laddar kaffebryggaren så att det bara är att trycka på knappen nästa morgon.
Nr 3. Tidskoll. Hur lång tid tar det att åka sträckan Ekerö C - Nynäshamn?
En snabb slagning på Google säger att det tar 58 min. Utan trafik visserligen, men ändå. Här känner vi att vi har koll på läget och ställer väckarklockan med över tre timmars marginal till dess att incheckningen till färjan skulle stänga kl 12.35.
♠
Tisdag morgon drar klockradion igång kl nio och vi vaknar så nöjda med oss själva att vi genast belönar oss med en halvtimme till i sängvärmen innan vi lika nöjda tar oss ut i köket och som i ett trolleritrick "tadaaa" petar in knappen på den laddade kaffebryggaren som omgående börjar bubbla och sprida morgondoft i köket.
Frukosten tuggas sakta och noggrant och vi hinner börja fantisera om ett glass-stopp på vägen ner till Nynäshamn. Undan med frukosten och dags att hänga på packningen på hojen. Har helt klart för mig hur vi lastade sist, men det är här nånstans bland remmar och stroppar som det där glass-stoppet får stryka på foten. Men skit samma. Vi har i alla fall rätt god tid på oss för en lugn och fin första sträcka på veckan.
Precis när vi är i färd med att stänga igen packväskorna och vrida på tändningen så öppnas porten och en gammal dam på nedre botten kommer ut och vill få en liten pratstund. Trevlig som man ju vill vara, så ler vi fint och pratar lite med damen. Hon tycker det är lite spännande med oss läderklädda och den fullt lastade Fatboyen, och så tittar hon på Susanne och säger "och där bak sitter du som en ros". Susanne ler och säger så vänligt hon kan att "jo så är det". Då fyller damen i sin mening med "bältros". Om damen plötsligt blev elak eller om det var ett uttryck av hastigt uppkommen demens hann vi inte ta reda på för nu började vi få lite bråttom.
♠
Hade under samtalet med den gamla damen fått anstränga mig en aning att höra eftersom jag duktigt nog stoppat in mina nyinköpta öronproppar, och om det var för att jag rynkat på näsan åt hennes syrliga kommentar och den ena proppen då ändrat läge vet jag inte, men jag petade till den för att få den rätt placerad och den försvann..
För det mesta försvinner ju små prylar när man tappar dom och de av nån outgrundlig anledning hoppar iväg åt de mest ologiska håll. Öronproppen försvann mer logiskt när man petar på den, rakt in i huvet. Jaha.. vad gör vi nu då? Alla försök att med fingertopparna få tag på den resulterade bara i att den borrade sig längre in. Pincett? "Jo jag tror jag har en i necessären" säger Susanne som på mitt ansiktsuttryck börjat förstå att det inte är helt behagligt att ha en öronpropp på upptäcksfärd i den vänstra hjärnhalvan. Innan hon hunnit säga klart meningen har hon dykt ner i den högra packväskan och snart ligger packningen utspridd på marken. Necessären låg så klart i botten! Fram med pincetten och in efter proppen! Men den lilla jäveln är hal och envis och efter ett tiotal försök, och mitt ansiktsuttryck gått från smått ansträngt till helt panikslaget, beslutar vi oss för att byta taktik.
♠
Med ögonen stående som råttpittar ur skallen springer jag de tvåhundra meterna upp till vårdcentralen och dyker in med huvet i anmälningsluckan. Med andan i halsen och den propp jag fortfarande har kontroll över i handen, förklarar jag för tjejen i luckan att jag har en likadan på villovägar i skallen och den måste ut! "Jaha, vi ska se här om vi kan hitta en tid när någon kan titta på det" säger hon i luckan. "Neeej! Den måste ut nuuu!" råmar jag så att folk vänder sig om och undrar vad som pågår. En manlig sköterskeaspirant eller vad det kan heta som hört det hela inflikar att det kanske inte behövs en läkare för att lösa problemet och jag får följa med till ett undersökningsrum. Det tar ca en och en halv minut till att jag springande är på väg tillbaka till hojen och Susanne, fast nu med två öronproppar i handen. När vi startar upp Fetpojken har vi nu fyrtiofem minuter på oss att göra de femtioåtta som Google sa det skulle ta.. utan trafik.
Det blir ett storslalomrace på Essingeleden och när vi sen kommer ut på Nynäsvägen och inte trodde att det kunde bli värre, så börjar det regna.
Nålen pendlar mellan 120 och som mest 160 medan klockan obönhörligt betar av sekund efter sekund. Vet inte var regnet upphörde, men när vi rullar in på färjeterminalen har det slutat, och vi kan som sista hoj gasa ombord och förankra där bak i aktern. PJU!
De dryga tre timmarna ombord ägnar vi åt att luta oss tillbaka och låta kroppen och min tillbucklade hjärna att återgå till nåt slags normaltillstånd. Och väl framme i Visby checkar vi in på Wisby Jernvägshotell, sköljer av oss det sista av den kvarvarande stressen och ger oss ut för att njuta av sommarsol och en bit mat i vimlet i Visbys gränder och prång. När vi sen fram mot natten vandrade tillbaka till vårt lilla rum i en fortfarande ljummen sensommarkväll kunde vi inte annat tycka än att det här var vi värda efter morgonens strapatser!
Vi bestämmer oss för att lasta på och käka frukost när vi kommit en bit på väg. Krusmyntagården ligger längs 149:an på frukostavstånd från Visby så vi svänger ner där för att kika på lite örter, blommor och tvålar för män. En fin fjäril i Harleyfärger får också stå ut med att sitta modell när jag samlar resminnen med kameran.
Men när vi sen ska ta oss en kaffe och nån macka så ligger kursen på mackorna lite väl högt. Sjuttio spänn för en fralla får oss att åka vidare trots att magarna börjat kurra en aning. Och i takt med kurrandet så har också soldiset gått mer åt muldis och lagom till att magarna börjat protestera högljutt så dyker räddningen upp (tror vi) i form av en hederlig gammal Tempobutik. När vi gått tre varv genom butiken och inte hittat nåt som ens påminner om en frukostmacka ger vi upp och köper en varsin banan som vi i tysthet äter på parkeringen utanför..
♠
Efter nån km till svänger vi av och åker ner till Lickershamn, och bland några små sjöbodar hittar vi Fiskboden. En GB-gubbe utanför vittnar om att det kanske går att köpa sig en ställföreträdande sen frukost här. Inne i den lilla boden hittar vi en bågnande fiskdisk, och bakom den ett par sommarjobbande tonårstjejer. Några färdiga fiskmackor står inte till buds men det går bra att köpa en minibaguette och knåpa ihop en egen macka om så önskas. Det önskar vi ju, men är lite rådvilla hur vi på ett bra sätt ska komponera ihop nåt lämpligt så vi ber de två tonårstjejerna om råd. "Ta vad ni vill" säger de, om möjligt än mer rådvilla än oss. Så vi tar varsin baguette och chansar på en bit rökt lax och kliver ut ur fiskboden. Det regnar..
Medan dropparna så sakta dimper ner sitter vi på en bänk och tuggar i oss våra något torra laxbaguetter och sköljer ner med kaffe i pappmugg. Tröstar oss med att vi faktiskt har havsutsikt och kan roa oss med att räkna regndropparna som fortfarande ganska glest ramlar ner och fyller på viken framför oss. När vi sen sitter upp igen och fortsätter norrut på 149:an tilltar regnet och med den gångna sommaren i färskt minne och med tilltagande missmod beslutar vi att ta oss av daga genom att ge Fetpojken full gas och sikta på första bästa rauk.
♠
Precis här börjar vi kunna ana att långt där borta i nordost börjar det se lite ljusare ut på himlen. Räknar ut att det måste vara över Fårö och beslutar oss att vänta lite med rauken. Ju närmare Fårö vi kommer så ljusnar det mer och mer, och när vi så småningom plaskar över med färjan har det slutat regna och på Fårö ligger asfalten torr och välkomnande! Vi åker upp till Stora Gåsemora som ska bli vårt högkvarter resten av veckan och installerar oss.
Tar sen en snabbvisit till Sudersand och HDCS tillfälliga kansli för att skriva in oss på träffen innan vi brakar ner till Slite för att proviantera på gröna skylten och skaffa något ätbart. Vi har tänkt oss att göra ett besök på den utannonserade festen på Kutens bensin fram på kvällen och blivit lovade att bli upplockade av den abonnerade bussen som ska gå mellan Sudersand och Kuten, bara vi tar oss ut till vägen och vinkar till bussen.
Nu är det ju som det är med paret Orrje-Södergren, och innan vi hunnit sörpla i oss lite rosé i eftermiddagssolen (ja va fan.. en gång om år är det väl ok) och fått i oss den från ICA egenhändigt ihopplockade salladen så hade ju bussen gjort sina tre vändor. Nu var det ju inte mer än dryga två km till Kuten så vi bestämde oss för att knalla.
Efter trettiofem minuters promenad släntrade vi vid halvtiotiden in på festen, köpte en varsin öl och minglade loss. Nu hann vi knappt få av kapsylerna innan ryktet nådde oss att baren nu stängde! Ville man köpa mer öl så var det till att byta lokal och pröjsa 150 spänn. Surt tyckte vi och fler med oss. Den abonnerade bussen för hemkörningen fick rycka ut i förtid eftersom de flesta av festbesökarna i ren protest lämnat festen och ställt sig vid vägen för att få åka tillbaka ner till campingen. En inte helt lyckad fest kan man väl säga utan att ha tagit i för mycket. Hur som helst.. mörkret hade lagt sig över Fårö och i det lilla mingel man hinner med under tiden man tömmer en 33a, hade vi uppfattat att det pågick ett meteorregn. Så vi valde att i totalt mörker (inga gatlampor här inte) vandra hemåt med näsorna riktade rakt upp mot den stjärnklara natthimlen och beskåda fyrverkeriet med det ena stjärnfallet efter det andra.
Om onsdagen slutat i ett meteorregn på en stjärnklar himmel så börjar torsdagen i flödande sol. Så med badkläderna nerpackade rullar vi ned till Sudersand. Rullar och rullar föresten.. Av vår värd Birgitta på Stora Gåsemora har vi fått veta att det går att gena genom hästhagarna, och äventyrslystna som vi är måste vi ju testa! Så upp med grinden och in till Brunte!
Nu blev det inte mycket till genväg eftersom vi körde vilse bland pållarna och hamnade i en "återvändsgränd" vid ett litet torp. En man stod på trappen och vi vinkade på håll för att liksom markera att vi var vänligt inställda och kanske få ett tips om hur vi kunde hitta rätt i hagarna. Mannen i torpet hade inte riktigt samma vänliga inställning och klev in igen utan att besvara vår vinkning. Så vi vände om och fick leta oss fram på egen hand.
Väl nere på träffen flanerar vi runt och kikar på hojar innan vi hittar vänner från distrikt H och hänger hos dom ett par timmar innan vi tar oss ner till den berömda stranden på Sudersand. Efter den sommar som varit känns det inte helt fel med sol, sand och saltvatten! Blir ett par timmar på stranden och ett besök på Suder-Sannas grill & bar där känslan av solsemester runt Medelhavet tar överhanden och man glömmer nästan bort att man fortfarande befinner sig i fosterlandet i mitten av augusti.
På väg från stranden hittar vi några kändisar från A och pratar bort några minuter. Får sen via den fina uppfinningen sms veta att några av våra åkerikompisar från Ekerö anlänt till campingen intill och tar oss en sväng dit för att se på showen när de reser tältet :-)
Kvällen avslutar vi över en middag med goda vänner från Skellefteå innan vi startar upp Fetpojken i den kylslagna augustinatten och rullar hem till Gåsemora.
Till fredagen har vi ställt klockan på ringning och kommer (kors i taket) upp för att hinna med på Fåröutflykt. Gotlandsåkarn Göran Persson guidar oss dryga tio utflyktssugna på oguidad tur runt Fårö. Jo du läste rätt. Vi skulle åka utan guide, men eftersom Göran som hittar som i handsken här, dagen innan haft guide med på den här svängen, så hade han snappat upp en hel del att delge oss noviser. Så efter ett lååååångt tankstopp (alla skulle tanka)
vid Fårös enda bensinpump ger vi oss iväg.
Vårt första stopp blir på Engelska Kyrkogården. Här vilar ett 20-tal engelska örlogsmän som avled i kolera år 1854 under Krimkriget. Fårösund var under Krimkriget en örlogsbas för en engelsk-fransk flottenhet. Nordväst om kyrkogården låg då ett för tillfället upprättat sjukhus.
Efter att ha hedrat engelsmännen for vi i gassande sol vidare på vår kryssning på små trevliga vägar och stannar så småningom till vid en liten hamn innan vi sen glider in i Langhammars raukområde. Vi bjuds på en fantastisk vy i en natur som inte liknar något annat. En bit in sitter vi av och knallar ner på stranden för att bekanta oss närmare med bumlingarna. Kamerorna går varma och jag och Susanne hinner testa vår nya hobby raukbestigning.
Det här var det sista stoppet på utflykten, men vår äventyrslystnad var inte riktigt mättad, så när vi sen åkte hemåt mot Sudersand igen, tog vi höger där de andra svängde vänster. Vädret var ju kalas, och svältfödda på sol och bad som vi blivit denna sommar så ställde vi in radarn på Blå Lagunen, det vattenfyllda kalkstensbrottet några mil från Fårösund. Det här plejset klassas av många som Gotlands bästa bad och om det stämmer är ju upp till var och en, men klart värt ett besök! Speciellt om man är lite krukig och tycker det är väl svalt i havet. :-)
Magarna hade vi inte riktigt hunnit med att tänka på under dan. Nu efter lagundoppet gjorde de sig ordentligt påminda och skrek så att de nästan överröstade Fetis raka rör! Trots besvikelsen härom kvällen med Kutens fest beslutar vi oss att göra ett nytt besök. Det är ju trots allt ett häftigt ställe och vi var sugna på att få testa crêpesen, och så fick det bli. Crêpesen var fantastiska! Så fadäsen med den stängda baren är nu glömd och förlåten. Medan vi satt där och njöt av pankisarna dök de andra två tredjedelarna av Bo H-son Band upp och efter att vi slickat faten bar det av till Gåsemora där vi ägnade kvällen åt "fredagsmys" och en liten akustisk gratiskonsert för våra grannar.
Lördagen bjuder på kalasväder för tredje dagen i rad, men eftersom jag och bandet har jobb att göra får hojåkningen stryka lite på foten. Hinner i alla fall med en sväng ner till Sylvis döttrar på förmiddan för att mumsa bakverk och tanka upp energidepåerna inför resten av dagen. Vid tvårycket börjar arbetsdagen som vi i Bo H-son Band sett fram emot sen det på mc-mässan blev spikat att vi skulle spela på internationella. Efter lite skruvande på trumsetet, stärkare som ska bytas och backdrop hängas upp så flyter allt på och soundchecket funkar bra. Vårt första gig börjar kl 16.00 så vi hinner ta en lunch och luta oss tillbaka en stund innan det är dags att svida om och dra oss mot tältet och scenen.
♠
Tyvärr är det rätt glest med folk, men det är kanske inte så konstigt när det äntligen är högsommarväder ute, och även bikers gillar väl att slänga av sig lädret och njuta i solen när chansen äntligen kommer. Men några vänner och bekanta och våra grannar på Gåsemora har letat sig dit, så vi ger så klart benet! Det är så jäkla kul att lira och det såg ut som att det ryckte en hel del i de ben som var där. :-) Efter en dryg timmes rock´n roll avslutar vi det här första passet och går ner till stranden och sköljer bort svetten i havet. Sen blir det hem till Gåsis och slappa, käka middag och ladda för nästa gig.
När vi kommer ner till tältet har mörkret lagt sig och temperaturen sjunkit, men inne i tältet är temperaturen högre och betydligt mer befolkat av festglada bikers! När vi sen går på kl 23.00 och öppnar med Lost Highway är det fullt ställ! Och när vi avslutar en bit efter midnatt kan vi bara konstatera att vi precis gjort vår hittills roligaste spelning!
Ett stort tack från mig och Bo H-son Band till distrikt Ö med Kent Wiman i spetsen och alla ni som kom och öste loss med oss i tältet!
Tack HDCS! Hoppas vi ses igen!
Och tack också Susanne för att du fortfarande sitter kvar på hojen trots storslalom på Essingeleden och allt annat du får vara med om! :-)
B.
