åkeriet

Sådärja! Då var liksom själva startskottet avklarat!

Tisdagsåkningen är igång igen! Nu hackar det ju alltid lite i starten så här efter en lång vinter och det tar en stund innan det rullar som det ska. Vi startade med fem hojar och kurs mot färjan. Men när vi väl rullat på räknade vi bara in fyra. Matte var borta.

Gick tillbaka akterut och kikade, och där borta på parkeringen stod Matte kvar med blinkande lampor som liksom indikerade att det var nåt skit som inte lirade som det skulle. Kunde ju inte gå av för då hade ju skutan lagt ut med min hoj i fören och jag på kajen.. Så det enda som stod till buds var att vinka farväl till Matte och hoppas på att det skulle lösa sig för honom.

Nåväl.. På andra sidan stod Skagis och väntade så då var vi i alla fall samma antal som när vi startade. Ris å ros ja.. Rosenhill kändes som ett tryggt första mål. Lite lagom långt och öppetgaranti. Så det får väl falla under roskategorin. Nu visade det sig att den garantin inte var helt välgrundad när stängningstid var satt till 19.00, men man ska ju ha lite flax tyckte vi och klev över tröskeln fem i. Bara att lasta på mackor och gott och slå sig ned. Mycket trevligt snack och många ämnen, där av nån märklig anledning facebook blev ett återkommande tema.

 

Mitt i allt tugg blev vi dock avbrutna av Matte som ringde och förklarade att det var en byggkran nere vid färjelägret som stört ut hans larm och därför inte kunnat starta.

Det hade löst sig genom att handrulla en bit och sen, vips.. så var han igång och på väg. Bara för oss att snabbt beställa en fika till honom så att han inte skulle bli utan, och rätt vad det var så kom han bullrandes han med.

Att snubben i fiket höll öppet en halvtimme till för att Matte skulle få varmt kaffe får väl också läggas till roskategorin. Medans kaffedjupet nu dalade i kopparna sänkte sig solen

och med den också temperaturen..

..så något frusna om nosen tog vi samma väg tillbaka och avslutade denna premiärtur med en kvällstur över Mälaren innan vi hade Ekeröasfalt under däcken igen.

 

Jaha men ris då? tänker ni..

Det har kanske inte så mycket med detta att göra, men dagens ris går till den svenska sjukvården. Bli inte sjuk säger jag! När jag för första gången på en sisådär 30 år igår fick anledning att kontakta sjukvården och av sjukvårdsupplysningen 1177 blev uppmanad att ta mig till akuten på S:t Göran, möttes jag väl där av en stenhård, totalt ointresserad och med väl tilltagen arrogans, chefsjuksköterska som gav mig kalla handen.

Stick å brinn. Jag tänker inte hjälpa dig, var budskapet ungefär. Jag fick ta mig hem utan någon som helst undersökning och klarhet i vad mina symptom kunde bero på. Har idag varit på lättakuten här på Ekerö och blivit lugnad och friskförklarad, så med det avslutar vi här och nu denna premiär med en bild på chefsjuksköterskan på S:t Görans akutmottagning.

B.