Reprisen Först.
Kategori: egna avstickare
Hade ju tänkt få ihop några rader om resan över "det stora landet", men det har efter återkomsten till Svedala vart en hel del att stå i.
Nu kom dessutom en återträff med det här supergänget i vägen och.
(som man ju säger här borta i Västra Götaland)
För det är ju ofta vad som händer när man ger sig ut med hojen.
Vadå? Jo man träffar folk, och ibland träffar man rätt, och ibland har man plötsligt nya vänner för livet! Och vad gör man då? Jo man träffas igen så klart!
Så efter våra 600 mil tillsammans tvärs över USA var det nu dags att hitta ett ställe för en återträff. Valet föll på Väring utanför Skövde där Hasse och Ewonne har sitt näste och Susanna och Westin sitt, bara ett stenkast därifrån. Stefan och Bigge fick ta sina Intruders och fräsa upp från Vinslöv i norra Skåne, Ja förresten dom hade förökat sig (haha) när Bigge blivit med donna och fått med sig Mimmi åxå! Jag och Susanne rullade snyggt ner från Västerås.
(ja jag fuskade och drog iväg dit redan på torsdagskvällen).
Om jag ska försöka mig på en sammanfattning av fredagskvällen så lyder den kort och gott.. Budweiser.
Nä, skoja bara :-) Skippar kort och lägger till mera gott!
En fantastisk all american middag med tvåhundragrammare och alla tillbehör och mums fillibabba till långt in på nattkröken. Efter en god natts sömn vaknade man sen till doften av nystekt bacon, och om fredagens middag var i äkta big american style, så vette fan om inte frukosten var upp en nivå till!
Bacon, stekta ägg, kokta ägg, vita bönor, stekta champinjoner, grönsaker, jordnötssmör och sylt åsså en rejäl panna kaffe! Fan, man får nästan för sig att det här har blivit en matblogg nu! Ryktas faktiskt att vi ska få träffa Hasse i "halvåtta hos mig" vad det lider. Eller hur Hans :-) Lördagen var sen vikt för utflykt på hoj på små fina vägar där i Skövdetrakten där första stopp blev i Hjo.
En vacker liten pittorask.. pittoresk stad med Moster Elins Glassbar som en av huvudattraktionerna. Massor av smaskigheter och efter många om och men bestämde jag mig för en Vättersnippa.. sorry, snipa skulle det vara. Susanne hittade nåt så fantastiskt som Rökaren Bengt, och det kunde hon ju inte motstå liksom :-)
Efter glasstankningen och lite mer ordinär tankning rullade vi vidare i bygden och vinkade till Götalandskossor och andra allehanda landsortsting. Och som vanligt denna sommar 2017 så skulle det ju bjudas på beska droppar åxå. Nu lät vi oss inte nedslås allt för mycket av det och passade på att krypa inomhus för lite lunch.
Tyvärr lyckades vi inte lura dropparna genom att gömma oss en stund och det var bara att vända hemåt, hänga kläderna på tork och låta Hasse servera kaffekask de luxe att värma oss med innan kvällens kräftskiva kunde dra igång.
Med risk för att bli tjatig och misstolkad som matbloggare, så måste jag ju ändå säga nåt om det här röda kalaset åxå! Ja ni ser ju själva.. nu snackar vi stjärtar! Inget chinatjafs eller turkiskt keff. Nä, direktinköpta av arga gubben i Väring! Svenska rejäla bondarslen att sätta tänderna i!
Det var nog det bästa jag ätit i kräftgenren, så det blev att sitta och skala och tugga till långt fram på småtimmarna..
..innan vi slog oss ner framför big size TV:n och kollade bilder och film från vår resa.
Några pallade hela vägen medan några slocknade i soffan. Men vad gör väl det när man är i
goda vänners lag!
Stort TACK till våra nya Amerikavänner! Och glöm inte bort att sköta om era järnkompisar. Nånstans är det ju tack vare dom som vi får vara med om allt det här!
B.
