åkeriet

Ja just det, inget "eller" här!

Delad glädje är dubbel glädje passar också som hand i mc-handsken för att beskriva kvällens förlustelser som började med en stor gruppkram på parkeringen utanför det kungliga residenset här ute på Drottningholm. Att det skulle börja så var liksom självskrivet eftersom vi när vi besökte MCE för några veckor sen bjöds på ett redigt kramkalas, ja nästan upphånglade faktiskt! Så en gruppkram välsignad av Carl XVI Gustaf himself (ja va fan det är ju hans parkering) var väl det minsta man kunde begära av oss nu när MCE rullade in och fyllde upp den kungliga asfalten.

Och rullade in gjorde det med besked! Vi har ett åkeribästa på 16 hojar som vi sen tangerat ett par gånger men inte lyckats kliva över. Nu räknade vi in 42! Nu vet jag inte om vi kan räkna in det som nytt rekord, men vi kan väl säga att lyckas vi inte själva komma upp i de nuffrorna så siktar vi på att slå 42 nästa gång vi gör gemensam sak med våra vänner i MCE, eller hur!

Men nu var det dags att sluta kramas och dra ut på öarna.

Först kroken över Lovön och försvarets radioanstalt, som man om det rådde lika mycket peace, love and understanding över som det gjorde bland kvällens hojåkare, kunde lägga ner så vi slapp ha ryssarna övandes bombplansanfall mot våra öar här ute.

Gör om det till en sjysst radiostation istället så kunde vi få vakna till ett

"Good Morning Ekeröööö!" och James Brown ylandes "I Feel Good dadadaddadaddada!"

Skulle ju funka skitbra till kommunens gamla slogan "kulturens övärld". Ja ja... drömma går ju. Ut på Ekerövägen igen och sikta på Stenhamra. Genom nålsögat i centrumet och reta en bilist som trodde han skulle få köra först men njet! Vi var ju fyrtitvå stycken och då blir det väl störstkörförstregeln tänkte jag och såg till att täppa till körfältet. Ut på Ekerövägen igen och in mot Svartsjö och förbi flygfältet och Kumla by. Varmt i luften, kossor i hagarna och månen på himlen och det bästa av allt.. 41 hojar i backspeglarna! Ut på Ekerövägen igen vid Skå och hålla upp tempot för att hinna till Brostugan innan kaffet kallnat. Framme med en kvart till godo innan stängningsdags.

Så vi skänker en varm tanke till personalen som snällt tog sig an den ringlande kön av kaffetörstande hojare.

Sen var det bara att sörpla och mysa under de kulörta lyktorna medan mörkret la sig borta över Nockebybron.

Och med det säger vi tack för ikväll och på återseende till MCE och hoppas att hösten bjuder oss på några äventyr till innan flingorna kommer dalande.

B.