åkeriet

Jaha.. så blev det en avstickare till dårå.

När båda döttrarna dragit till Leksand för att heja fram Skellefteå till seger och nya poäng, blev jag ju liksom ledig och fri att göra vad jag ville. Och det vet ju alla att får man göra vad man vill sätter man sig ju på hojen och drar! När nu SMHI flaggade för, kanske den sista somriga dagen och HDCS flaggade för en tur från Rosenhill var det lätt att välja att åter igen ställa klockan på ringning och ge sig ut i dimman.

Med vetskapen om att det nyligen kommit en (1) hoj till en av distrikt A:s turer

fick jag lite av den känslan när jag helt solo seglade över till Slagsta med Ekerö kommuns gula mjölk-ko till färja.

Men si den känslan kom rejält på skam när jag svängde in till Rosenhill!

Det var rejält med hojar där eftersom det tydligen var fler ordnade turer på g.

Och när jag dessutom möttes av vinkningar från Mats och Benet & Kicki

raderades den där ensamhetsfeelingen bort helt och hållet! Parkering och fram med kamera och social kompetens!

En hoj som fick lite extra uppmärksamhet var den här exklusivt designade "Tour Gliden" av Willie G Davidson och som var nr 2 i en serie på 200 st.

Men efter plåtandet och det sociala engagemanget var det dags att rulla och börja gissa vart vi var på väg.

Började med att svänga tillbaka och ner mot Skansundet för liten färjetur till och räkning av ekipage. Femton stycken får väl ses som helt godkänt.

Av från färjan och färden gick mot Mölnbo. Samtidigt som det sprack upp lite hamnade vi mitt i nått slags veteranrally för tunga fordon, och visst är det nåt speciellt med gamla Scania Vabis och Volvo Viking, gärna med en pinuppa som prydnad på kylarn :-) Nåväl.. våra vägar skildes åt och kanske var det Gnesta som var målet för dagen? Jo, ett stopp i Gnesta blev det men det var knappast den lokala Statoilmacken som utsetts till dagens höjdpunkt..

Nej, vidare och nästa gissning fick bli Mariefred. Självklart blir det Mariefred tänkte jag! Men icke. Passerade Skottvångs gruva och nu talade skyltarna för Taxinge men när vi passerade den bruna skylten som pekade mot Taxinge slott gav jag upp. Road Cap Bengan Löfberg lurade mig igen! Men när nästa avfart som också ledde mot kakslottet i Taxinge fanns inte mycket till alternativ kvar, Taxinge slott var målet för dagen!

Bara att parkera och marchera upp mot bakverken.

Efter tårttuggandet och allt annat tuggande marcherades det ner till hojarna igen där några sen for vidare ner till Sparreholm. Men vi Ekeröbor valde att åka hemåt. Det var lite småkallt innan vi landade i Taxinge, men nu sprack det upp ordentligt, och med höstsol som gnistrar mot tank och gaffelkrona så börjar också hot rod hjärtat att dunka innanför läderpajen :-)

Efter att sen ha snirklat oss mellan köerna ut mot våra öar stannar vi till på vårt hejdåställe och summerar dagen. En dag av bra hojåkning med helt ok uppslutning för att vara i slutet av september.

Bra jobbat Bengan Löfberg! Och tack alla andra glada och trevliga Harley-åkare!

 

B.