åkeriet

Utflykter på MC. Avgång kl 18 regnfria tisdagar från OKQ8 Åkerstigen 22 Ekerö.

En hemlig skara.

Kategori: egna avstickare

När det nu för fjärde året blev dags att planera för min, Susannes, Gurras och Uffes lilla mc-semester tyckte vi det var dags att utöka vår skara med Jenny och Mankan, våra trikeburna vänner i Sura. Nu var det inte helt självklart att de skulle hänga på eftersom iaf Jennys utflykter på den förra säsongen införskaffade Sportster Frankenstein Triken mest bestått i äventyr av typen "just around the corner". Frågan var nu hur vi skulle lägga fram det hela för att lyckas få med dem på ett lite längre äventyr?
♠ 
Uffe och Gurra skötte förra årets planering och nu var det våran tur igen. Här gällde det alltså att hitta på nåt tillräckligt spännande, men inte för långt så att tveksamheterna skulle ta överhanden. Efter att vi silat bland idéerna en stund, dök plötsligt ett nytt mål upp.
Skara Sommarland! Efter att ha smakat på det en stund var vi överens. Cirkus 25 mil att åka och en lekhelg på Bert Karlssons gamla ögonsten borde kunna vara tillräckligt attraktivt tänkte vi. Men.. nu flög fan i oss och vi bestämde oss för att hålla målet hemligt. Sagt och gjort. Det fick räcka med ett meddelande till de tilltänkta resenärerna med datum och ca 25 mils körsträcka. "Va! Får vi inte veta vart vi ska!?" "Nähä, det får ni inte." Jenny blev lite nervös över de 25 milen, och det kanske inte är så konstigt om man inte åkt så mycket längre sträckor än vad man kommer med ett steg i sjumilastövlarna. Nu gällde det att hitta en lösning som kunde lugna Jennys nerver och fortfarande ta oss till Skara. Gurras syrra Kicki!
♠ 
Hon och hennes gubbe Christer äger campingen i Karlsborg och vi har ju vart där en gång förut när vi skulle till Danmark. En mellanlandning där och göra sträckan på två dar kanske kunde vara lösningen! Så en pling senare var de involverade i vårt spratt och den första körsträckan reducerad till dryga 17 mil.
Nu har ju de också en Heritage parkerad i garaget så förutom att ta emot oss sex med middag och husrum var de sugna att haka på resans andra etapp. Så då, hokus pokus, var vår lilla skara plötsligt utökad till åtta! Jag och Susanne med koll på allt, Gurra, Uffe, Jenny, Mankan som visste att vi skulle åka en enkel sträcka på 25 mil och Kicki och Christer som visste att vi skulle dyka upp och åka vidare en bit till dagen efter.
Nu gällde det bara att ha tumme med den nyckfulla svenska sommaren!
 ♠
När vi börjar närma oss säger prognosen att sommaren tar en liten paus och tänker släppa 44 mm väta över Skara när vi når fram. Det vågar vi inte släppa till de övriga, men måste ju ändå berätta att det inte ser helt bra ut och medge att det finns en liiiten risk för nån skur..
Våra vänner lägger då genast fram bilalternativet och jag ser ingen annan utväg än att skicka ett rejält hot till klart.se för att få fram en bättre prognos. Med den framlagd för de övriga är det sen inget mer att göra än att hålla tummarna.
♠ 
Så är det då dags. Det är torsdag och jag ska efter jobbet dra på stubinen till Susanne i Västerås. Det regnar hela dan och jag får vänta några timmar i hopp om att det ska sluta. Det gör det inte och till slut är det bara att svida på sig plasten och åka. Ett par kassar på fötterna får skydda mina oprövade nya stövlar. Vore ju inte kul att starta resan med två genomblöta dojor!
Kassarna funkar och framme hos Susanne är det bara att hänga regnstället på tork, käka en bit, ställa väckarn och hoppa i bingen.
När vi vaknar hänger regnet i luften och vi beger oss till Köping och McDonalds som blivit lite av en standardstart för våra äventyr. Vi är först på plats och vet fortfarande inte om våra medresenärer kommer i bil eller på hoj. Men strax hör vi ett välkommet mullrande och Uffes turkosa Heritage rullar in på den blöta parkeringen tätt följd av de två trajkarna. Jag och Suss lägger ut ett gemensamt glädjetjut och ett glatt kramkalas hinns med innan vi smiter in på donken för en första kaffe.
Vi ratar så klart E18 och tar istället Arbogavägen och Gamla Örebrovägen och stannar snyggt och prydligt i Örebro under svampen för att släppa ut morgonkaffet och sträcka på benen.
Tar oss sen ytterligare en bit västerut till väg 204 där vi viker neråt och får sätta ned fötterna i Fjugesta när tåget svishar förbi
204:an från Fjugesta, över Vretstorp ner till Askersund visar sig vara en riktig pärla! Och när sprickorna i täcket där uppe blir allt större tror jag det är några stycken som tackar gudarna att valet till slut föll på hojen och inte på bilen. I Askersund har jag och Suss pausat tidigare. En glass på kajen den gången och nu funkar samma kaj lika bra för lite lunch från grillen.
Trixar in oss mellan bilarna och radar snyggt och prydligt upp på kajen.
Nu blev jag sugen att få vara med på en gruppbild, så jag hugger första bästa fotograf som får knäppa några gånger. Sen piper de andra bort till grillen och jag ska bara slänga ett par ord med vår nyfunna fotograf. Sune var namnet men va fan.. är inte den där dialekten rätt bekant?
Trots ett försök att finta mig med "raukmacka" på tishan avslöjar jag honom.
Karln är från Jörn, ett stenkast nordväst om Skellefte, så nu åker min dialekt på. He kann int hjälpes! He vär såmmå tryttje uppå na knapp så väre igang! :-) Susanne får komma och hämta mig för att jag ska hinna beställa innan de andra har ätit klart. Så jag får säga hejdå till Sune och tacka för hjälpen med fotograferandet.
Nästa bekantskap blir fröken and som vill fram och spana in vår lunch.
Hon verkar tycka det är helt ok med att få smaka på stripsen och det är väl ok för mig med. Så jag sträcker ner handen med en strips i nypan och PANG!! Va fan var det där!?
En kamikazeskrattmås hann emellan innan stripsen hunnit ner till fröken and och hon får nöja sig med den halva som är kvar. Den andra halvan försvann rakt ner i magen på kamikazemåsen som antagligen inte ens behövde svälja, utan använde sig nog av g-krafterna i dyket för att transportera stripsen genom näbb,svalj och strupe. Här gäller det att se upp! Fröken and får ett par smakbitar till och Mr Kamikaze demonstrerar sin skicklighet med att lyckas sno en strips till när jag slappnar av och blir lite för yvig i transporten mellan papptallriken och munnen. Den här gången mitt över bordet så Uffe får ducka för att undvika en direktträff i planeten.
♠ 
Vi lyckas iaf få i oss så att vi är nöjda och tar en kort promenad men avbryts av en familj som gör oss uppmärksam på att det sitter ett barn på Jennys trike. Så snabbt dit och lägga an den arga tonen och ihop med ögonbrynen. Killen hoppar av fort som fan, men pappan uppträder nonchalant och viftar bort det hela med att dom bara skulle fotografera ungen. Vi funderar en stund om vi ska kasta honom i sjön, men nöjer oss med att bestämt tala om att det inte är ok att använda folks motorcyklar till att få trevliga bilder till familjealbumet. Strax därefter rullar sakta en raggarbil förbi på gatan. En pappa kör och en liten grabb i sätet bredvid spanar storögt på hojarna på kajen. De stannar och frågar om de får komma och titta, och eftersom det beteendet känns avsevärt trevligare så belönas det med att lillkillen blir uppbjuden på Mankans trike för en liten fotosession med pappa.
Men nu är det hög tid att sitta upp igen. Gurra har börjat känna av närheten till syrran i Karlsborg och kommer med lite antydningar om att hon listat ut vårt mål för dagen. Jag och Suss håller masken så gott det går och åker vidare. Väl i Karlsborg stannar vi till och föreslår att vi ska kika förbi hos syrran och säga hej när vi ändå åker förbi. Kanske strödde det en gnutta tvivel i Gurras aningar och framme hos Kicki och Christer kommer de ut och lyckas se hur förvånade ut som helst :-) Men snart står det klart för alla att det är färdigåkt för idag. Vi lastar av och kommer lagom in för att se en italiensk fotbollslirare ligga och vrida sig i plågor efter en liten knuff från en svensk dito. Fotboll i ett nötskal!
Snart är italianon på benen igen med samma fart som kamikazemåsen i Askersund och strax därefter sparkar dom också in trasan i det svenska målet, så där kan vi lägga fotbolls-EM till handlingarna och ägna oss åt att smaska på grillat och läppja på vin istället.
Vi grabbar kommer efter lite bläddrande i HD-bok innan maten fram till att man kanske skulle ta och kika efter en sån där blixtbuell. Det lär ju blåsa till bra med den specifikationen!
Men vi glömmer det lika fort när brudarna gör entré i den av Suss införskaffade egna överraskningen till tjejerna som får gå under benämningen Hårley Davidson!
Skål grabbar nu är det middag! Vi får oss en trevlig kväll med burgare på närproducerad ko, vin som klunkas och öl som pyschas.
När sen kröken är slut och nattkröken närmar sig knatar vi ner till våra krypin nere på campingen och jag ber en stilla bön innan vi slår ihop våra blå om att morgondagens prognos om hällande regn ska skita sig.
När morgonen kommer verkar bönen ha hjälpt! Ingen strålande sol men framförallt, inget regn! Efter frukost rullar Christer och Kicki ut sin Heritage, och när vi startar etapp två på vår hemliga tur är vår skara därmed utökad till fem hojar och åtta pers.
Vår väg är knökfull med hojar av det lite lättare slaget och vi har tur att alla är i den mötande körbanan! Att Vätternrundan skulle gå just idag var inte nåt vi haft i åtanke vid ruttplaneringen. Som tur är går våra rutter isär efter några kilometer och vi stannar till i Skövde för att sträcka på oss innan vi fortsätter den sista biten bort till Skara. Gurra som har varit extra uppmärksam på vägval och skyltning lägger försiktigt så ingen annan hör, fram en teori om att det är Skara Sommarland som är slutmålet, och nu när det bara är ett par mil kvar ger vi henne ett diskret rätt och låter henne ingå i de målmedvetandes skara. Vi är snart framme och eftersom det är ett par timmar kvar tills vi kan checka in väljer vi att lämna all packning kvar på hojarna och leta upp en kaffe och utforska den torra delen av åkattraktionerna.
Fortfarande i skinnställ blir det gokartbanan som först drar till sig vårt intresse. Så vi stegar dit och eftersom vi inte kan få ut åtta bilar på banan får det bli ett heat för herrar och ett för damer. I vårt heat går jag ut för hårt och snurrar på första varvet och kan därmed glömma en bra placering. Väljer att förklara det med fokusbrist pga de fåniga hättorna man var tvungen att dra på sig. Fick iaf några hyfsade varv när jag väl fick till riktningen på racet.
Tjejernas race var betydligt mer intressant med en coolt tuggummituggande Kicki i ledning och ett koppel av ettriga damer i hasorna. Suss lyckades med en riktigt snygg omkörning i yttern på den långa rakan och smet in framför precis innan nästa kurva.
Efter gokartracet blir det en rundvandring i vackert väder och test av diverse karuseller för de som törs ;-) innan vi vandrar iväg för incheckning till våra stugor.
 
Vi hinner precis checka in och parkera utanför stugorna då det brakar loss.
Regnet står som spö i backen. Är det nu de där 44 millimetrerna klart.se snackade om tänker dimpa ned? När det en och en halv timme senare ger sig och det är ungefär lika länge kvar tills dess att parken stänger, tycker de flesta i sällskapet att de fått nog av blött och skippar helst de blöta attraktionerna inne i parken. Susanne däremot sätter resolut ned foten och utbrister "NÄE! HAR JAG FÖR FÖRSTA OCH KANSKE ENDA GÅNGEN ÅKT HIT SKA JAG FANIMEJ BADA!!! ANNAR BLIR JAG OLYCKLIG!"
Jaha.. vad gör man? Inte vill jag se henne olycklig! Bara att knata ner då. Jenny och Mankan följer med för att ge lite psykologiskt stöd och ta några bilder så att vi har bevis på att vi gjorde det! Så här är en liten bildkavalkad.
En stund senare kan vi sen vandra hemåt och en en gång göra en high five och utbrista i ett..
"YES! WE DID IT!"
När vi lyckats få oss någorlunda torra och berättat om våra strapatser för de andra knallar vi ned till campingrestaurangen och smaskar i oss kvällens middag. Efter ett antal påfyllningar i buffén och några Mariestads senare vandrar vi hemåt mot stugorna. Några belåtna med att ha testat de flesta av Skara Sommarlands blöta attraktioner, och några med att de slapp. :-)
När söndagsmorgonen kommer är det inte mycket annat som återstår än att städa ur stugorna och lasta på för hemfärd.
Vi väljer att försöka komma iväg i någorlunda tid och väntar med frukosten tills vi kommer till Skövde. En McDonaldsfrulle går ju liksom nästan på nolltid. Inte i Skövde dock...
Världens strul med att beställa en frukostmeny! "Ska det va kaffe till den? Vilken storlek? Ska du ha gröt? Hur många? Yoghurt? Nä den är slut. Va, vill du ha juice? Vilken sort?" Nu tycker jag att det liksom spårat ur och vill börja om från början. Hur svårt kan det va?? En frukostmeny är väl just vad som ingår i menyn! "Om du slutar att fråga om allt så kan jag bara tala om vilken meny och vilket tillhörande tillbehör jag vill ha!" "Nämen jag har koll på allt" säger hon. "Jaha" säger jag. Medan jag står och väntar tar jag en liten huvudräkning mot vad jag tycker mig ha beställt och finner mig ha pröjsat en tia för mycket. "Du, jag har betalat tio kronor mer än vad jag ska. Varför blev det så?" "Skulle du inte ha två gröt?" "Nej det skulle jag inte." "Vill du ha tian tillbaka på kortet eller kontant?" "Sätt in den på kortet igen." Knipp knapp försök försök... "Det går inte, du får ta den kontant." "Jaha, är våra bagels klara?" Hon skickar frågan vidare ut i köket där de ropar tillbaka, "de är slut!" Vi får välja nåt annat och därmed får McDonalds i Skövde en överkorsad bagel i betyg.
Sent omsider sätter vi kurs mot Karlsborg där vi lämnar av Christer och Kicki och viker sen norrut. Trixar oss via det mindre vägnätet upp över Askersund, Hallsberg, Örebro fram till Arboga för en sen lunch. Vinkar sen adjö till Uffe, Gurra, Jenny och Mankan i Kolbäck. Och efter att jag släppt av Susanne i Västerås och sen tagit mig hem till Ekerö utan plastkassar på fötterna, är det bara att konstatera att vi trots frukostdebaklet i Skövde än en gång gjort en resa på hojen kantad av positiva förtecken och nya upplevelser att berätta för barnbarnen nån gång lite senare i livet. :-)
B.
Jo men just de ja..
Tjejernas gokartrace fick jag ju med på film! Skruva upp ordentligt med ljud och njut av showen! Ett litet bonusrace i slutet också. :-)
Kommentera inlägget här: