åkeriet

Så blev det ytterligare ett liten höstresa för Fetpojken som i helgen ägnat sig åt äventyr borta i Västmanland där han hittade två trevliga trajkar att umgås med en stund.

Våra vänner Jenny och Mankan har vart sugna på hojlivet ett tag, och nu tagit genvägen förbi hojkortet med två stycken införskaffade trajkar. Jag och Susanne tyckte det skulle vara synd att avsluta säsongen utan att ha åkt nånting alls tillsammans och när helgens väderrapport såg helt ok ut så slog vi till!

Väckarklockan duktigt ställd på förmiddag :-) och avtalat möte i Surahammar lördag kl 12.00 var ju lätt fixat även för långsovare som oss! Jenny och Mankan fick bestämma åkriktning och det blev mot Norberg. Norberg är ett gammalt gruvsamhälle i norra Västmanland där den äldsta bevarade bebyggelsen ligger samlad vid Norbergsån som rinner genom orten med gårdar som härstammar från medeltiden. Norberg är kanske numera mest känt som orten som klarade sig från den stora skogsbranden förra året. Man hörde ju då dagligen på nyheterna om att en evakuering av Norberg var otroligt nära, men med vädrets makter och räddningstjänstens insatser så klarade sig samhället från att gå upp i rök.

På vägen dit åker man genom det 150 kvadratkilometer stora då brandhärjade området, och som kanske är den största skogsbranden i Sverige i modern tid. Det är en surrealistisk känsla att åka genom det svarta förkolnade landskapet och man har svårt att föreställa sig hur det såg ut när elden rasade för fullt. Man passerar några hus som otroligt nog klarat sig då vinden kanske vänt och elden tagit en annan riktning. Vi stannar till och tittar lite närmare på förödelsen där ändå nytt liv så sakta vaknar till och visar att det finns hopp om återhämtning.

Väl framme i Norberg hamnar vi åter i temat "upp i rök" då vi går förbi det som fram till den 21 augusti i år såg ut så här..

.. men som en dryg månad senare ser ut så här..

Nån jävel fjuttade på, och en hel bygd är i sorg över sitt Elsas Café som på öppningsdagen den sjunde maj 1916 hade en dagskassa på 75 kronor och tjugotvå öre. Visst är det fördjävligt att det finns dom ibland oss som tar sig frihet att bara utplåna saker som på många sätt är ovärderliga.. Nåväl.. nu är det som det är med det och vi lättade upp stämningen genom att hitta ett trevligt loppis där vi gick in och temporärt ekiperade oss med diverse fina huvudboningar.

Och efter det, en liten promenad i Bullerbylandskapet.

Med promenaden avklarad var det hög tid för den obligatoriska högtidsstunden, kaffe med dopp! Och när nu det gamla anrika Elsas utplånats från jordens yta fick vi leta oss fram till en ersättare. Hittade den på torget där vi slog oss ner med kopparna för att invänta beställningarna av bullar och pajer med marsansåsen rinnandes över fatkanterna.

Mätta och belåtna blev det sen att vända tillbaka genom asklandskapet och via Ramnäs ta oss tillbaka till Sura igen. Stannade till hos Brandman Nordberg (som var en av hjältarna när den stora skogsbranden bekämpades) och hans Anna-Lena för en liten pratstund innan jag och Susanne sen brummade bort till Västerås för en kväll med Pizza och soffhäng. Och i och med att denna lilla historia också hamnat här, så har jag under blodmånen rullat hem till Ekerö och nu väntar vardagen igen...

B.