åkeriet

Efter ett tvåveckorskollande på YR.no och Klart.se så kunde vi till slut på fredag kväll spika fast vår utflykt till Eskilstuna och Kjula Dragway! Mats, jag, Kalle, Thomas och Willysson möttes strax före nio i Jungfrusund. Målar-Matte mötte upp i Slagsta och Flygar-Micke messade att han försovit sig men skulle komma efter. Lugn och fin nerfärd med omväg över Vällinge. Ingen väg är ju för lång när man åker båge i finväder!

Plockade upp Willyssons polare Karina vid Läggesta och med det blev vi alltså åtta glada och förväntansfulla åkare med siktet inställt på Eskilstuna flygplats eller Kjula Dragway som rakan döps om till när raketer utan vingar tar över stället. När vi rullade in på parkeringen upptäckte vi att fyra pers fattades. Det var bara jag, Mats och Kalle som fällde ner stöden.

Om det berodde på att mina backspeglar är snygga att se på men värdelösa att titta i, eller om det var nåt annat får vara osagt, men borta var dom. Efter lite telefonerande löste det sig snart och t.o.m. Ullman hann ikapp!

Så efter lite flanerande i depåerna och att Nygård fått fylla på sina depåer, var vi till slut samlade på läktarn.

Mats kikade lite extra efter sin gamla polare Håkan Roxenvik som skulle vara där och köra med sin Cheva Nova i klassen ET. Pro, och rätt vad det var fastnade det nåt orange i radarn så vi gick dit och fick en pratstund och inblick hur det kan vara att tävla utan sponsorer och med det egna intresset och kapitalet som grund att stå på. Det rinner iväg en och annan krona.. bara att hoppas att reporna ger betalt för allt jobb de får lägga ner.

Det blev ett par timmar på läktarn sen med rykande repor och doften av bränt gummi. :-)

Vet inte om det berodde på bränt gummidoften eller nåt annat, men det började skrika lite i magarna (utom Mattes) och vi drog oss så småningom via lite mer depåkikande bort mot de lite för få serveringar som fanns. En kiosk med korv och hamburgare och en med Thaikäk var vad som bjöds, och efter nära en timmes köande fick vi äntligen råda bot på skrikmagar och blodsockerfall!

Belåtna efter krubbet kände vi att det kanske var dags att gå in på nästa aktivitet så jag lastar av lite av blandade depåbilder och annat hullerombuller så ses vi en bit längre ner strax. :-)

  

Jo.. strax innan helgen dök det upp ett annat utflyktstips. Vår egen Kapten Rickard tyckte att vi skulle komma och fira Kanalens Dag vid Hjälmare Kanal strax utanför Arboga. Och när vi mätta och lite belåtna på racing, och med en rätt rejäl regnskur på ingång, hade valet att vänta och se hur det skulle utveckla sig eller att fly de antågande dropparna, valde vi det senare och satte kurs mot Arboga. Till vår hjälp hade vi Thomas GPS som tydligen också har en anti regnfunktion :-) Thomas tog oss snyggt och fint runt det förhatliga regnet och vi klarade oss med att en stund rulla på oupptorkad asfalt. Vi jagade ikapp solen igen och bytte ut de brända däcken mot helt andra, i solskenet brända däck. Rickard hälsade oss välkomna..

och vi kunde slå oss ner för en efterlängtad kaffetår med diverse tillbehör, kika på läcker omgivning och njuta.

Efter att ha tömt kopparna bjöd Rickard på en guidad visning runt Hjälmare docka och kontrasterna blir stora från vrålande bilar som gör 402 meter på dryga sju sekunder och nära 300 km/h till historiska båtar i docka där besättningen ligger och solar eller njuter av ett glas vin på däck, medan de väntar på att vattnet så sakta porlar ut ur dockan.

Medan vi knatade runt hamnade vi mitt i en äldre skeppares problem med att ta sig ut till sitt snart i luften hängande skepp. Han hade dock själv en idé om hur det skulle lösas och hade även en färdig konstruktion. Det som fattades var bara lite muskelhjälp för att få konstruktionen på plats och det var där vi kom in, så..

Ett tu tre så var det fixat! Och efter en obligatorisk gruppbild var det sen dags att avsluta dagen.

Halva gänget valde att åka hemåt samma väg vi kom och jag hade siktet inställt på Västerås och fick sällskap av Thomas, Målar-Matte och Ullman. Vinkade av dom i Västerås och rullade hem till Susanne för en Pizzapicknick på gräsmattan och soffchill resten av kvällen. Söndagen bjöd sen på riktigt högsommarväder och när jag sent på em rullade hemåt blev det en tretimmars med vägval av typen "den där vägen ser ju fin ut och ser väl ut att gå åt ungefär rätt håll också". Varmt och skönt, och insekter som studsar på näsan och bara frambringar ytterligare ett leende. Ett stopp för en kaffe och en glass..

..där har ni bilden av en perfekt söndag för en biker!

B.